fredag 30 september 2011

"En sannolik historia" hos Jennie

Vi har ätit en underbar middag bestående av en fisksoppa med oststänger. Till efterrätt har vi smaskat i oss cheese cake med hallon. Mums.
Vi inledde vårt bokprat med att Hanna läste en bokkrönika ur tidningen VI av Yukiko Duke. Mycket underhållande och väldigt bra. Sedan börjar vi prata om "En sannolik historia". Sara kräver att få börja:
Det är en toppenbra bok, men kommer alla att få en livskris? Måste alla ha det? Och det är i så många böcker och det är så stora kriser, så man börjar undra över när ens egen kris kommer. För sådana som Jennie, som inte lever ut sin kris, sätter det sig i kroppen. Hanna pratar mycket om psykodynamiskt perspektiv. Hon bidrar också med ett härligt perspektiv som handlar om att ju äldre man blir, desto längre upp i helikoptern kommer man. Man får bättre utsikt och kan bättre sortera vad som är viktigt.
"När livet är som allra svårast är språket som allra vackrast." Jennie fångar det vackra språket i boken. "Ett vackert språk över allt som rasar", säger Jennie.
"Tacka vet jag Verner" säger Lena. Hon var skeptisk från början till att behöva läsa en svensk författare och Verner bidrog mycket till att boken blev så himla bra. Han bidrog till att boken inte blev så som man förutsett.
" Jag har två paralleller till andra böcker", säger Linda. "Det är som i "Vickis Vintage", att hon har skapat ett eget universum som inte stämmer med verkligheten. Självhatet i "Gunnar" går också att dra paralleller till, Verner är den enda som inte har det, trots att han är den som verkligen har haft en kränkande uppväxt." "Intimiteten i ett nervsammanbrott är större än att ha sex", tycker Linda är klokt sagt.
"Upprinnelsen till allt det dåliga är när plötsligt blir det tydligt att man inte har haft sex på väldigt lång tid." Stina undrar varför man inte pratar om något som är ett sådant uppenbart problem i det gemensamma livet.
"Alla människor innehåller själva grunden för både sur vinäger och väldoftande årgångsvin och man väljer själv vad man vill bli, säger Verner." Mia vill tillägga att det gäller för oss alla att inte låta ett årgångsvin förstöras av sur vinäger.
"Anders inleder boken och jag tänkte att boken skulle handla om honom och även om han inte är det är han är en typ av katalysator för viktiga händelser i boken", tycker Nina. "Själv är han inne i ett sedan-sedan-tänkande och nu är han deprimerad, trots att han i våra ögon har allt."
"Ett självförtroende som försvann med hans flyttkartonger är en snygg metafor", säger Maggan.
"Gillar boken (via ett sms), men tycker slutet kan vara lite osannolikt", säger Cinna.
Nästa gång ska vi träffas hos Sara den 11 november klockan 18 och tills dess ska vi ha läst boken "Niceville" av Kathryn Stockett.