Niceville/The help av Kathryn Stockett
Hemma på Konvaljvägen bjöds vi på vegetarisk, kyckling och ”vanlig”, helt enkelt fantastiskt goda lasagner! Till efterrätt njöt vi av blåbärspaj med knäckigt täcke och med vaniljsås till.
Till en början hade vi lite svårt att fokusera på boken så Maggan kände sig tvungen att gå bakom ryggen på Mia för att delge sitt citat, ett citat som hon tyckte sammanfattade hela boken: ”Det föll oss aldrig in att fråga.” Efter det tackade Maggan för sig och resten av gänget fortsatte prata om boken och en hel del annat också. Endast brottstycken kommer med i detta blogginlägg…
Mia hängde upp sig på att årtalen inte stämde. Niceville utspelas 1963 och på s. 299 står det att Elizabeth äter neurosedyntabletter vilket man inte gjorde efter 1960. Jennie hade, i den engelska utgåvan sett, att Kathryn Stockett medger att hon tagit sig friheter med årtalen så vi får väl se författarinnan som ursäktad. s. 333 är det pretto-varning enligt Mia, men det är ändå essensen av sanningen: vi väljer själva hur vi ser vår värld. Det är i våra hjärnor vi sätter gränser.
Linda, och de andra som läst The help, tycker att boken på engelska är bättre än på svenska eftersom den är skriven på dialekt vilket ger en ”äktare” känsla. Linda tänker också att de olika kvinnorna satsar väldigt mycket. Man skulle kunna tycka det är lättare att satsa om man inte har så mycket att förlora, men att satsa är svårt för alla. Det beror på viken situation man är i och hur man upplever det. Aibileen hade en son som hade förutsättningar att bli något stort, att göra skillnad och det är det som driver henne och får henne att våga (Jennie). Vidare funderar Jennie på att det är nåt med beroendeförhållande… Hur vet man egentligen hur ärliga människor i vår omgivning är? Jennie tänker kanske mest på de elever vi möter varje dag.
Sara gillade Förbundet, fann det i alla fall väldigt intressant. Det påminde mycket om en sekt med sina uttalade och outtalade regler och diktatoriska ledarskap.
En viktig bok, tycker Lena. Den handlar om sånt man inte brukar läsa om.
Nina fastnade för ”Kärleken och föraktet lever sida vid sida.”
Boken utspelar sig i historisk tid, men 1963 är inte så länge sedan och frågan är hur mycket som har förändrats? Rasism och fördomar flyttar fokus, vilket är rätt skrämmande tycker Cinna.
s. 455, modig och god. Sådan vill jag vara! säger Hanna.
En helskön kväll med givande samtal hemma hos Sara, bara synd att vi saknade Bodil och Stina. Nästa gång, fredagen den 20 januari kl. 18.00, ser vi framemot att träffas hos Lena. Till dess ska vi ha läst Flickvännen av Karolina Ramqvist.
