Underbart god kyckling med ädelost och rosépeppar och färsk pasta inledde vår kväll hos Lena då alla faktiskt var närvarande. Smäktande mintchokladkaka med glass och grädde fick vi till efterrätt. Gott!!
I Lenas fantastiska vardagsrum på övervåningen samlades vi sedan för att diskutera Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Anna ville efter utläst bok INTE att hennes svärföräldrar skulle åka till Israel. Lena tyckte detta var en JÄTTEJÄTTEJÄTTEBRA bok, man lär sig och blir berörd. Hur ond kan människan egentligen vara? undrar Jennie. Detta är verkligheten, inte paketerat krig på film - Linda.
Hur kom boken till? Olika vittnesberättelser, står i efterordet. Hur mycket är sant? Det är en fiktiv berättelse, men med journalistiska inslag och "utkablade"bilder som är sanna.
Man kan faktiskt förstå de som gör terrorattacker, inte försvara, men ändå förstå deras hat, deras behov av hämnd - Nina. Vad är det som gör att israelerna gör som de gör när de själva blivit utsatta? Rättfärdigas det av att man utsatts, varför blir barn som misshandlats själva de som misshandlar? Hämnd är en fruktansvärd drivkraft. Och makt som ger en rätt och möjlighet att göra alla dessa hemska saker. Makt som också följs av krav.
Det är så bra att få läsa böcker där man får lära känna en kultur som man inte är så bekant med innan - Lena. Bland annat hur man säger tack på ett så mycket mer uttrycksfullt sätt än tack, bröllop m.m.
Berättelsen blir starkare av att den är osentimentalt berättad - Linda.
Den förlorade sonen? Tydlig parallell till Josef i vassen. Det handlar om historiens gång. Vad ska Isamel/David göra med sitt arv? Linda. Isamel har en möjlighet att göra något! Det finns säkert mycket mycket mer att läsa in och tolka i den delen av berättelsen.
Religion och kvinnans roll? Jennie. s. 222. Hur hänger det ihop med täckt kvinna och svordomar där man uttalar kvinnliga könsord. Är det månne att man kvinnan är så högt skattad att det är det värsta man kan göra? Det är skillnad på objekt och objekt.
En parallell till Harlequin-böckerna görs...beskrivningen av trånad och längtan är lika poetisk och höljd i dunkel. Det var inte längre Amals röst och det passade inte in i berättelsen.
Den muntliga berättartraditionen gör att varje person blir en berättelse. Man lever i dåtid och nutid samtidigt.
Man känner nästan skuld över att inte har förstått hur de olika sanningarna har sett ut. Man känner sig nästan lurad på hur medias bild har varit och hur man rapporterat kring detta. Martina. Hur ska man kunna göra något?Är det ens meningsfullt att göra något litet? Svaret är JAA!!! Genom att göra små saker i vardagen kan man så småningom skapa stora förändringar.
Man får själv göra val hur man vill stödja eller förändra.
Man måste vara lite skeptisk till den som berättar, man måste nyansera bilden och inte bara ställa sig på ens sida - Stina.
s. 292 Era barn är int era barn. De är söner och döttrar... Annas rättesnöre, ett rättesnöre för alla föräldrar. Och att tala om sin kärlek - Cinna. Kan vara en generationsfråga.
Hur ser det idag?
Filmtips: Kaddish för en vän. Det finns flera dokumentärer som man kan se. Fast man inte ser något hopp, kanske det trots allt finns det. Fast är den bilden sann?
Onekligen en bok som väckt tankar och känslor. Tack Lena! Och nu över till något helt annat: Stina delade ut Femtio nyanser av honom av E L James. Vi ses hos Stina fredagen den 28 februari kl. 18.00. //Cinna
