Vi är hos Mia!
Kärlekens historia
av Nicole Krauss
Stina - skrattade högt åt den gamle mannen. Formuleringarna kring honom var helt underbara.
Jennie - Det finns en anledning till att vi bestämde att man skulle ta böcker vi inte hade läst, för Mia skapade för höga förväntningar på den. Tycker att det var svårt att förstå. Svårt att veta när de bytte person. När Lev går hem till Leo när han är sjuk får han uppenbarelsen att han är en medelmåttig man och saknade möjligheten att bli originell. Jag gör kopplingar till mig själv i detta, jag är ingen visionär snarare organisatör. Men jag vet också att jag har en förmåga att sälja mig själv kort och så fortsätter det också i boken. Mia gör en koppling till Mozart och Salieri.
Mia - Läste den första gången på engelska, då var det mycket jag inte förstod, det gick mycket bättre på svenska. Jag skulle med glädje läsa den en tredje gång. Per Naroskin sa i sitt sommarprogram, "men ändå" (but still), på samma sätt fick vi korta snuttar av Leo Gurskys liv, hur hårt han levt i skogen till exempel. Älskar mest detta att det blir så vackert. Han har levt i sitt huvud så att säga hela livet men till sist får han den bekräftelsen att sonen sökt honom, att det är han som beställt översättningen.
En författare som lägger sådan vikt vid hur en växt beter sig i rummet och lägger så lite tid på judeförföljelsen i Polen älskar verkligen sitt yrke.
"Hennes kyss var en fråga som han vill ägna hela livet åt att besvara".
Lena - För första gången jag läste en bok kände jag - vilken vacker ton det är i boken.
Linda - Tycker att de vackra formuleringarna i boken och beskrivningarna av den gamle mannens vardag, att en författare kan sätta sig in i hur det kan vara och ha en fantastisk fantasi. "Vi började springa. Inte springa, men röra oss på det sätt som två personer som har slitit ut alla slags leder rör sig om de vill hinna med ett tåg."
Hanna - Beskrivning av sanningen s 219. Han lärde sig att leva med sanningen, inte att leva med den, men att acceptera den. Det var som att leva med en elefant. Hans rum var mycket litet och var morgon måste han tränga sig förbi sanningen för att komma till badrummet. För att nå fram till byrån och hämta ett par kalsongen måste han krypa under sanningen och hoppades bara att den inte skulle välja just det ögonblicket att sätta klorna i honom. På nätterna när han slöt ögonen kände han hur den svävade ovanför honom.
Sara - Jag har fått svar på många frågor och så tyckte jag det var kul att han ristade in sitt namn på låsen.
Nina - Jag längtar efter att läsa boken.
Nästa träff blir hos Nina, söndag 10 juni kl 18, tills dess ska vi ha förlustat oss med att läsa Himmelsdalen av Marie Hermansson.
