"Jag, En" av David Levithan

En mörk och kall novemberkväll samlades vi hemma hos Anna mitt ute i skogen. Väl framme bjöds vi på glögg och pepparkakor i äkta adventsanda. Vi åt en mycket god middag bestående av en köttsgryta med massor av vitlök och grädde, och till efterrätt bjöds vi på vitchoklad- och daimtårtor.

Den här gången hade vi med oss några special guests av det yngre gardet: Annie, Samuel, Sanna, Klara och Saga. Annie är den som har tipsat oss om boken. Hon hittade den via en bokblogg för ungefär ett år sedan.

En liten varning: från och med här kan det förekomma spoilers ;)

Vår första fråga var: varför är vi så förankrade i de traditionella könsrollerna? De flesta av oss tolkade En som en kille, eftersom hen blir kär i Rihannon, som är tjej.

Har vi stött på det här motivet förut? Ingen känner igen motivet. Vad är En? Kanske en orolig själ, som inte vandrat vidare.

Anna tyckte att det var kittlande att vi inte fick reda på hur En blivit som hen blivit. Och vad händer sen? Vi kände oss frustrerade! Kommer det en fortsättning?

Stina undrade hur hon skulle orka ta sig igenom boken, men blev fast och sträckläste.

Sanna gillade boken, men tyckte den var tråkig i början. Hon gillade dock slutet.

Jennie undrade om utseendet överhuvudtaget spelar roll om man är kär i en person.

Linda menade att man verkligen får ett inifrånperspektiv när man läser boken. Författaren får fram så många åsikter om hur människor har det: illegala invandrare, drogberoende, etc. När man läser boken måste man ta ställning till sina egna fördomar.

Martina och Sara tycker att man ville veta mer om de olika personerna.

Hur många förutsåg att han skulle hamna i Rihannons kropp, undrar Linda.

Nina funderar över hur ledsamt det var att En som liten fick flytta runt i olika kroppar. Hanna påpekar att barn i fyra- till femårsåldern genomgår en naturlig kris, när man exempelvis ogärna vill somna av rädsla för att dö.

Samuel tyckte om boken och tänkte verkligen sig in i hur det skulle vara att vara som En. Även Samuel tänkte på En som en kille.

När En var den snygga tjejen, hur reagerade vi då, undrade Stina. De flesta av oss reagerade med ett "killperspektiv".

Linda tycker att det var intressant med föräldra- och syskonperspektivet. Det förekom många tragiska familjer, där det talas om tystnaden i bilen på väg till skolan och föräldrar som inte säger hej.

Stina tycker att En känns tidlös, som att hen alltid har levt. Hen känns äldre än vad hen är. Hen har en samlad erfarenhet, som ingen av oss har.

Vad ville egentligen den elake prästen? Vad han genomgående ond? Varför ville han hjälpa En?

Anna citerar delen där En är på begravning och tycker att det är fint formulerad. Tänk att det finns människor som man inte ens märker att de försvinner.

Hade man trott på en människa som berättade att hen var en kringflyttande själ? Vad är det som gör att Rihannon tror på En?

Slutet: tror vi att Rihannon och Alex blir ihop? Valde En Alex för att han kändes så lik En som möjligt?

Jennie funderar över den engelska titeln "Everyday". Varför har inte boken fått heta "Varje dag" på svenska? En heter "A" i det engelska originalet.

Anna tycker att både David Levithan och John Greene behandlar ungdomar med stor respekt, oavsett att de är tjocka, drogberoende, deprimerade, snygga etc.

Vad hände med Nathan när han upptäckt att prästen var ond? Kan han någonsin återgå till att leva ett normalt liv?

Tack Anna för en toppenkväll! Nästa gång ses vi hemma hos Martina, den 9 januari kl 18. Boken vi kommer ett diskutera då är "Och sen Paulette" av Barbara Constantine.

I en människa, John Irving

Underbar laxlasagne. Knaprigt god äppelpaj med alldeles lagom tjock sås. Hannas soffa. Jag säger bara Hannas soffa.

Väl på plats i soffan startar först lite diskussioner om betygssättning, men sedan går vi över till Vår bok. En fråga som poppar upp är om detta är en självbiografisk bok. Hanna, som har valt boken, tror inte att det är så. Däremot förekommer det bi- och homosexuella personer i många av Irvings böcker.

Vi hade lite funderingar kring titeln och översättningen från engelska och betoningen på svenska.

En åsikt som dök upp är att andra halvan av boken är bättre än första. Hanna säger att det ofta är så i hans böcker. Vi tyckte också att det fanns många sidohistorier som gjorde att det ibland blev lite trögt. Lena kommenterade att det krävs en god läsare för att hänga med i alla tidshoppen.

Vi gillar slutet, när Billy använder ett citat som Miss Frost sagt tidigare.

Lena undrar lite över relationen mellan Billy och Elaine. Miss Frost hävdar att deras förhållande är en täckmantel för de båda. Vad menar hon med det? De vill i alla fall väldigt gärna få det att fungera och försöker till och med bo ihop i omgångar.

Vi kommer in på det faktum att det är många som dör en våldsam död i boken. Förutom alla som dör i aids, förekommer det många självmord.

Vi tänker en del på hur inne de är i sjukdomsvärlden kring Aids. När Billy pratar med Larry kan han höra på hans hosta att han också är sjuk. Vi drar tydliga paralleller till Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar.

Anna har tagit ett nytt initiativ och bjuder nu in den yngre generationen för att läsa en ungdomsbok. På grund av snigelpost, kommer böckerna till oss under nästa vecka. Vi ser fram emot att få kulpost med Jag En av David Levithan

Vi vill också passa på att be om ursäkt för att vi i vår förslappning inte skrev i bloggen vid vår förra bokklubb. Då var vi i alla fall hemma hos Cinna och pratade om Väldigt sällan fin av Sami Said.

Nästa gång träffas vi hos Anna den 28/11 klockan 18.

Alice Munro - Nära hem

Vi åt kycklingsallad med surdegsbröd som doppades i olja. Sedan gick vi över på sega chokladmaränger, jordgubbar och glass.

Bokklubbsdeltagarna har läst i varierad mängd ur boken.




- Naaah, säger Jennie och utvecklar det på följande sätt: Hon fångar mig ej!

Cinna: - Jag känner inte igen mig. Berättar på ett imponerande sätt.

Anna: - Kalkonsäsongen. Chefen är Gay. Kvinnoporträtten. Anna läser ett citat om kvinnornas händer. Hur kvinnorna kan ha så flinka händer men klumpiga tankar.

Nina: Jag letade efter en röd tråd i samlingen, men förstod sedan att den var ett hopplock från olika samlingar.

Anna: Om att skvallra, historien om den mördade grannen. "Det är äkta vänlighet och omtanke bakom detta, att prata." Ger ett exempel från Älekulla...

Linda. I Skradin fanns det utbyggda skvallerfönster.

Hanna: Historien Annorlunda.
Maja: "-Det var äkta och förtvivlad kärlek det, aldrig mera.
- Vad var Harvey i så fall?
- Motion, sa Maja.

Linda. Tänker på den tredje novellen. När ett par med en ganska trist relation är på middag hos en annan familj. På vägen hem undviker de en olycka med en hårsmån. Påverkar det en relation? Eller fortsätter man som förut att vara griniga.

Cinna delar ut nästa bok som är "Väldigt sällan fin" av Sami Said! Det blir kul att läsa.

"Vad jag älskade"

Dags att diskutera Vad jag älskade av Siri Hustvedt hemma hos Nina!


Vi firade in påsklovet med rosa bubbel och mozzarella- och vitlöksbullar. Sedan åt vi en vårinspirerad middag bestående av varmrökt lax, sparrispotatis och sommarsås från Fårö. Vi avslutade middagen med tiramisú.

Stina inleder med att säga att den här boken hamnar på hennes "bästa-lista" över böcker vi läst i bokklubben. Den påminner mycket om Joyce Carol Oates böcker. Det är intressanta ämnen som hysteri, anorexi och de lådor som Bill bygger upp.

Kvinnor och flickor som inte finner sig tillrätta i sin tidsålder. Det handlar om att anpassa sig efter vad folk vill, folks önskningar. Det är ju så Mark verkar fungera han anpassat sig efter folks förväntade reaktioner.


Hanna tycker att konstreferenserna blev alldeles för mycket, men Nina höll inte med, utan tyckte att det var intressant och fyllde sin funktion.

I del två grät de flesta av oss.

Var det Mark som dödade Matt? Just när det hände vet ingen precis vad som hände.

Leo lever sitt liv genom andra människor. Hanna menar att boken handlar om vänskapen mellan dessa två män och hur himla fin den är: sid. 242 "Jag var känslig för Bills inre väderlek etc." Det finns många sådana här fina beskrivningar av Bill och Leos relation. Väldigt fint språk, tillägger Hanna.

Lucille: objekt/subjekt. Fascinerande, tycker Linda. Lucille är bokens mysterium, tycker Jennie.

Bortbytningsperspektivet: centralt för boken.

Sara funderar över ljugandet: det börjar så tidigt.

När Leo slutar att förlåta Mark: när han inser att Mark inte har någon empati, så slutar Leo känna medkänsla för honom.

Jennie funderar över VAD som kan betraktas som konst? Drar paralleller med Anna Odell. När går gränsen för vad som är konst eller inte?

Är konst bara objekt eller är det själva upplevelsen?

Leo är en betraktare, och väldigt naiv, tycker Martina. Särskilt naiv när det gäller Mark.

Leo sparar ju minnessaker i sin låda. Är hans sortering av dessa saker ett sätt att bearbeta sorgen och få kontroll över sin tillvaro? Hanna drar en parallell med schack; han gör olika drag.

Jennie tänker på konstrasten koleriskt/pragmatisk: hon känner sig långt ifrån hur man reagerar känslomässigt.

Breven: ramberättelsen. Den fem breven som Violet skrev till Bill för att få tillbaks honom.

Titeln: VAD jag älskade. Vad syftar den på? Violets kärlek för Mark?

Dags för nästa bok: Linda har med sig.....[trumvirvel].... novellmästaren  och Nobelpristagaren 2013: Alice Munros Nära hem.

Nästa träff blir hos Linda torsdagen den 5 juni kl 18.00 och då är det Cinna som har med sig böcker!

50 nyanser av honom

Denna februarikväll ses vi hemma hos Stina. Hon bjöd på fantastiskt god dubbelmarinerad kyckling med potatisgratäng, sallad och grönsakspaj till. Yummi!

Kvällens bok hade Stina valt och det var "50 nyanser av honom" av E L James.

Här kommer våra citat om boken:

Linda: "Jag blev lite besviken på att det bara var två rejäla körare."

Lena: "Jag irriterade mig sjukt mycket på uttrycket "min inre gudinna."

Sara: "Jag är imponerad av mr Greys prestationsförmåga."

Jennie: "Jag hade aldrig tänkt läsa den. Nu har jag det."

Nina: "Jag stör mig på att han ser på sig själv så seriöst. Han är så humorlös."

Anna: "Jag läser inte böcker om självdestruktiva människor. Jag mår illa av det."

Martina: "Jag var på väg att ge upp efter att ha läst halva, men så läste jag vidare och ja..."

Stina: "Jag tycker det är en väldigt gammal historia. Den här oskyldiga, fina flickan som blir förförd av den erfarne, äldre mannen. Det känns lite tråkigt."

Hanna: "Det finns så många tråkiga saker att säga om den här boken så jag säger inget."

Nästa gång ses vi hos Nina den 11 april kl 18.

Linda tar med sig bok.

Morgon i Jenin hemma hos Lena

Underbart god kyckling med ädelost och rosépeppar och färsk pasta inledde vår kväll hos Lena då alla faktiskt var närvarande. Smäktande mintchokladkaka med glass och grädde fick vi till efterrätt. Gott!!

I Lenas fantastiska vardagsrum på övervåningen samlades vi sedan för att diskutera Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Anna ville efter utläst bok INTE att hennes svärföräldrar skulle åka till Israel. Lena tyckte detta var en JÄTTEJÄTTEJÄTTEBRA bok, man lär sig och blir berörd. Hur ond kan människan egentligen vara? undrar Jennie. Detta är verkligheten, inte paketerat krig på film - Linda.

Hur kom boken till? Olika vittnesberättelser, står i efterordet. Hur mycket är sant? Det är en fiktiv berättelse, men med journalistiska inslag och "utkablade"bilder som är sanna.

Man kan faktiskt förstå de som gör terrorattacker, inte försvara, men ändå förstå deras hat, deras behov av hämnd - Nina. Vad är det som gör att israelerna gör som de gör när de själva blivit utsatta? Rättfärdigas det av att man utsatts, varför blir barn som misshandlats själva de som misshandlar? Hämnd är en fruktansvärd drivkraft. Och makt som ger en rätt och möjlighet att göra alla dessa hemska saker. Makt som också följs av krav.

Det är så bra att få läsa böcker där man får lära känna en kultur som man inte är så bekant med innan - Lena. Bland annat hur man säger tack på ett så mycket mer uttrycksfullt sätt än tack, bröllop m.m.

Berättelsen blir starkare av att den är osentimentalt berättad - Linda.

Den förlorade sonen? Tydlig parallell till Josef i vassen. Det handlar om historiens gång. Vad ska Isamel/David göra med sitt arv? Linda. Isamel har en möjlighet att göra något! Det finns säkert mycket mycket mer att läsa in och tolka i den delen av berättelsen.

Religion och kvinnans roll? Jennie. s. 222. Hur hänger det ihop med täckt kvinna och svordomar där man uttalar kvinnliga könsord. Är det månne att man kvinnan är så högt skattad att det är det värsta man kan göra? Det är skillnad på objekt och objekt.

En parallell till Harlequin-böckerna görs...beskrivningen av trånad och längtan är lika poetisk och höljd i dunkel. Det var inte längre Amals röst och det passade inte in i berättelsen.

Den  muntliga berättartraditionen gör att varje person blir en berättelse. Man lever i dåtid och nutid samtidigt.

Man känner nästan skuld över att inte har förstått hur de olika sanningarna har sett ut. Man känner sig nästan lurad på hur medias bild har varit och hur man rapporterat kring detta. Martina. Hur ska man kunna göra något?Är det ens meningsfullt att göra något litet? Svaret är JAA!!! Genom att göra små saker i vardagen kan man så småningom skapa stora förändringar.
Man får själv göra val hur man vill stödja eller förändra.

Man måste vara lite skeptisk till den som berättar, man måste nyansera bilden och inte bara ställa sig på ens sida - Stina.

s. 292 Era barn är int era barn. De är söner och döttrar...  Annas rättesnöre, ett rättesnöre för alla föräldrar. Och att tala om sin kärlek - Cinna.  Kan vara en generationsfråga.

Hur ser det idag?
Filmtips: Kaddish för en vän. Det finns flera dokumentärer som man kan se. Fast man inte ser något hopp, kanske det trots allt finns det. Fast är den bilden sann?

Onekligen en bok som väckt tankar och känslor. Tack Lena! Och nu över till något helt annat: Stina delade ut Femtio nyanser av honom av E L James. Vi ses hos Stina fredagen den 28 februari kl. 18.00.  //Cinna