Visar inlägg med etikett Nina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Nina. Visa alla inlägg

måndag 14 april 2014

"Vad jag älskade"

Dags att diskutera Vad jag älskade av Siri Hustvedt hemma hos Nina!


Vi firade in påsklovet med rosa bubbel och mozzarella- och vitlöksbullar. Sedan åt vi en vårinspirerad middag bestående av varmrökt lax, sparrispotatis och sommarsås från Fårö. Vi avslutade middagen med tiramisú.

Stina inleder med att säga att den här boken hamnar på hennes "bästa-lista" över böcker vi läst i bokklubben. Den påminner mycket om Joyce Carol Oates böcker. Det är intressanta ämnen som hysteri, anorexi och de lådor som Bill bygger upp.

Kvinnor och flickor som inte finner sig tillrätta i sin tidsålder. Det handlar om att anpassa sig efter vad folk vill, folks önskningar. Det är ju så Mark verkar fungera han anpassat sig efter folks förväntade reaktioner.


Hanna tycker att konstreferenserna blev alldeles för mycket, men Nina höll inte med, utan tyckte att det var intressant och fyllde sin funktion.

I del två grät de flesta av oss.

Var det Mark som dödade Matt? Just när det hände vet ingen precis vad som hände.

Leo lever sitt liv genom andra människor. Hanna menar att boken handlar om vänskapen mellan dessa två män och hur himla fin den är: sid. 242 "Jag var känslig för Bills inre väderlek etc." Det finns många sådana här fina beskrivningar av Bill och Leos relation. Väldigt fint språk, tillägger Hanna.

Lucille: objekt/subjekt. Fascinerande, tycker Linda. Lucille är bokens mysterium, tycker Jennie.

Bortbytningsperspektivet: centralt för boken.

Sara funderar över ljugandet: det börjar så tidigt.

När Leo slutar att förlåta Mark: när han inser att Mark inte har någon empati, så slutar Leo känna medkänsla för honom.

Jennie funderar över VAD som kan betraktas som konst? Drar paralleller med Anna Odell. När går gränsen för vad som är konst eller inte?

Är konst bara objekt eller är det själva upplevelsen?

Leo är en betraktare, och väldigt naiv, tycker Martina. Särskilt naiv när det gäller Mark.

Leo sparar ju minnessaker i sin låda. Är hans sortering av dessa saker ett sätt att bearbeta sorgen och få kontroll över sin tillvaro? Hanna drar en parallell med schack; han gör olika drag.

Jennie tänker på konstrasten koleriskt/pragmatisk: hon känner sig långt ifrån hur man reagerar känslomässigt.

Breven: ramberättelsen. Den fem breven som Violet skrev till Bill för att få tillbaks honom.

Titeln: VAD jag älskade. Vad syftar den på? Violets kärlek för Mark?




Dags för nästa bok: Linda har med sig.....[trumvirvel].... novellmästaren  och Nobelpristagaren 2013: Alice Munros Nära hem.

Nästa träff blir hos Linda torsdagen den 5 juni kl 18.00 och då är det Cinna som har med sig böcker!

måndag 11 juni 2012

Himmelsdalen

Några dagar innan sommarlovets början samlades vi hemma hos Nina, som bjöd på sommarbuffé, det höstlika vädret till trots. Boken som avhandlades var Himmelsdalen av Marie Hermanson. De flesta av "brottarna" har tidigare läst böcker av denna författarinna, med skiftande åsikter. Så var även fallet med Himmelsdalen!

Boken handlar om tvillingarna Max och Daniel, som växer upp hos var sin förälder. Som vuxna har de mer eller mindre brutit med varandra. Daniel får ett brev av sin bror, som vill att han ska besöka honom på det vilohem han vistas på i de schweiziska alperna. Väl där övertalar Max sin bror att de ska byta plats under några dagar, eftersom han behöver ordna en grej. Daniel, som är ensam kvar, upptäcker att ingenting är som det verkar i denna instängda dal...

Sara läste boken på sjukhuset och kände sig misstänksam i den instängda miljön. Hon tycker att boken innehöll många vändningar som man inte var beredd på.

Lena blev irriterad på boken och tyckte att den var löjligt skriven om en del saker som händer, till exempel Daniels relation med flickvännen. Hon undrar när Daniel får reda på allt om de andra i byn; hon tycker det sker från en sida till en annan.

Mia stör sig på språket och Jennie tyckte att boken var jobbig och obehaglig att läsa. Hon är också irriterad över slutet.

Det är många läsa trådar, ett exempel är knarklangarna utanför byn som aldrig får sin lösning.
Mia har funderat mycket över vad Marie Hermanson vill säga med sin bok - vad är temat/budskapet, och tycker att sidan 364 är bra! Denna sida handlar om ont och gott, vad är en psykopat och vad är skuld? Om vi bara kunde kapa våra känslor skulle allt vara lätt?! Jämför med våra curlade barn; föräldrarna försöker hela tiden lindra skulden. Men kanske att lite skuldkänslor är bra? Kanske är det just detta som gör oss till människor? Annars skulle alla var små monster.
Hanna menar att känslan av att göra fel är en slags skuld, där vi hellre väljer att göra rätt för att slippa känna skuld. Men... det är en hårfin balansgång. Fostrar man för hårt kommer känslan av att vara kränkt.

Cinna har hört flera dra paralleller mellan Himmelsdalen och Bergtagen av Thomas Mann. Hon tycker att hela boken är ett psykologiskt experiment.

Hanna tyckte att början av boken var okej, gillade mitten men slutet föll platt.

Linda gillade boken mycket, men håller med om att slutet kunde utvecklats. Hon tyckte att läkarens vändning förstörde spänningen. Linda menar att Max personlighet är en personlighet som man kan se lite varstans - den slags personlighet som både bygger upp och förstör för sig själv.
Vi funderade också över vem man egentligen kan lita på på ett mentalsjukhus?!

Stina läste boken med nöje, och tyckte det var skönt att inte anstränga sig för mycket och Nina höll med.

Jennie undrade om Daniel på någon nivå förstod vad som var på gång när han åkte till Himmelstal. Hur mycket kan man förlåta sina syskon? Vi pratade en del om familjens vara eller icke vara. Vad/vilka är familjen? Måste vi älska vår familj?

En annan fundering var om Daniel hade klarat sig bättre än Max, om det varit han som blivit lämnad hos fadern och den hemska barnsköterskan.

Vi upplevde allihop Himmelsdalen som en obehaglig bok. Om den var spännande eller inte, där gick åsikterna isär. Vi var också överens om att slutet kunde varit bättre, kanske mer öppet.
Marie Peterson, kritiker på tidningen Vi, skriver så här om boken:

Vi missade tyvärr att ta bilder... I övrigt var vi tvungna att avtacka en kär medlem som ska flytta till Stockholm. Det kommer bli tomt, Mia! Med vi hoppas på något gästspel då och då! Nästa visomintebrottas blir hos Linda i Galtabäck fredagen den 10 augusti. Boken som vi diskuterar då kommer snart!

Receptlänk:
Jag brukar byta ut romanescokålen mot broccoli, och använder ibland frysta grönsaker för enkelhetens skull.
De andra salladerna var improviserade, så vill ni ha recept så hör av er så får jag tänka till ;)

Trevligt sommarlov med mycket trevlig läsning till er alla!!