Några dagar innan sommarlovets början samlades vi hemma hos Nina, som bjöd på sommarbuffé, det höstlika vädret till trots. Boken som avhandlades var Himmelsdalen av Marie Hermanson. De flesta av "brottarna" har tidigare läst böcker av denna författarinna, med skiftande åsikter. Så var även fallet med Himmelsdalen!
Boken handlar om tvillingarna Max och Daniel, som växer upp hos var sin förälder. Som vuxna har de mer eller mindre brutit med varandra. Daniel får ett brev av sin bror, som vill att han ska besöka honom på det vilohem han vistas på i de schweiziska alperna. Väl där övertalar Max sin bror att de ska byta plats under några dagar, eftersom han behöver ordna en grej. Daniel, som är ensam kvar, upptäcker att ingenting är som det verkar i denna instängda dal...
Sara läste boken på sjukhuset och kände sig misstänksam i den instängda miljön. Hon tycker att boken innehöll många vändningar som man inte var beredd på.
Lena blev irriterad på boken och tyckte att den var löjligt skriven om en del saker som händer, till exempel Daniels relation med flickvännen. Hon undrar när Daniel får reda på allt om de andra i byn; hon tycker det sker från en sida till en annan.
Mia stör sig på språket och Jennie tyckte att boken var jobbig och obehaglig att läsa. Hon är också irriterad över slutet.
Det är många läsa trådar, ett exempel är knarklangarna utanför byn som aldrig får sin lösning.
Mia har funderat mycket över vad Marie Hermanson vill säga med sin bok - vad är temat/budskapet, och tycker att sidan 364 är bra! Denna sida handlar om ont och gott, vad är en psykopat och vad är skuld? Om vi bara kunde kapa våra känslor skulle allt vara lätt?! Jämför med våra curlade barn; föräldrarna försöker hela tiden lindra skulden. Men kanske att lite skuldkänslor är bra? Kanske är det just detta som gör oss till människor? Annars skulle alla var små monster.
Hanna menar att känslan av att göra fel är en slags skuld, där vi hellre väljer att göra rätt för att slippa känna skuld. Men... det är en hårfin balansgång. Fostrar man för hårt kommer känslan av att vara kränkt.
Cinna har hört flera dra paralleller mellan Himmelsdalen och Bergtagen av Thomas Mann. Hon tycker att hela boken är ett psykologiskt experiment.
Hanna tyckte att början av boken var okej, gillade mitten men slutet föll platt.
Linda gillade boken mycket, men håller med om att slutet kunde utvecklats. Hon tyckte att läkarens vändning förstörde spänningen. Linda menar att Max personlighet är en personlighet som man kan se lite varstans - den slags personlighet som både bygger upp och förstör för sig själv.
Vi funderade också över vem man egentligen kan lita på på ett mentalsjukhus?!
Stina läste boken med nöje, och tyckte det var skönt att inte anstränga sig för mycket och Nina höll med.
Jennie undrade om Daniel på någon nivå förstod vad som var på gång när han åkte till Himmelstal. Hur mycket kan man förlåta sina syskon? Vi pratade en del om familjens vara eller icke vara. Vad/vilka är familjen? Måste vi älska vår familj?
En annan fundering var om Daniel hade klarat sig bättre än Max, om det varit han som blivit lämnad hos fadern och den hemska barnsköterskan.
Vi upplevde allihop Himmelsdalen som en obehaglig bok. Om den var spännande eller inte, där gick åsikterna isär. Vi var också överens om att slutet kunde varit bättre, kanske mer öppet.
Marie Peterson, kritiker på tidningen Vi, skriver så här om boken:
Vi missade tyvärr att ta bilder... I övrigt var vi tvungna att avtacka en kär medlem som ska flytta till Stockholm. Det kommer bli tomt, Mia! Med vi hoppas på något gästspel då och då! Nästa visomintebrottas blir hos Linda i Galtabäck fredagen den 10 augusti. Boken som vi diskuterar då kommer snart!
Receptlänk:
Jag brukar byta ut romanescokålen mot broccoli, och använder ibland frysta grönsaker för enkelhetens skull.
De andra salladerna var improviserade, så vill ni ha recept så hör av er så får jag tänka till ;)
Trevligt sommarlov med mycket trevlig läsning till er alla!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar