En mörk och kall novemberkväll samlades vi hemma hos Anna mitt ute i skogen. Väl framme bjöds vi på glögg och pepparkakor i äkta adventsanda. Vi åt en mycket god middag bestående av en köttsgryta med massor av vitlök och grädde, och till efterrätt bjöds vi på vitchoklad- och daimtårtor.
Den här gången hade vi med oss några special guests av det yngre gardet: Annie, Samuel, Sanna, Klara och Saga. Annie är den som har tipsat oss om boken. Hon hittade den via en bokblogg för ungefär ett år sedan.
En liten varning: från och med här kan det förekomma spoilers ;)
Vår första fråga var: varför är vi så förankrade i de traditionella könsrollerna? De flesta av oss tolkade En som en kille, eftersom hen blir kär i Rihannon, som är tjej.
Har vi stött på det här motivet förut? Ingen känner igen motivet. Vad är En? Kanske en orolig själ, som inte vandrat vidare.
Anna tyckte att det var kittlande att vi inte fick reda på hur En blivit som hen blivit. Och vad händer sen? Vi kände oss frustrerade! Kommer det en fortsättning?
Stina undrade hur hon skulle orka ta sig igenom boken, men blev fast och sträckläste.
Sanna gillade boken, men tyckte den var tråkig i början. Hon gillade dock slutet.
Jennie undrade om utseendet överhuvudtaget spelar roll om man är kär i en person.
Linda menade att man verkligen får ett inifrånperspektiv när man läser boken. Författaren får fram så många åsikter om hur människor har det: illegala invandrare, drogberoende, etc. När man läser boken måste man ta ställning till sina egna fördomar.
Martina och Sara tycker att man ville veta mer om de olika personerna.
Hur många förutsåg att han skulle hamna i Rihannons kropp, undrar Linda.
Nina funderar över hur ledsamt det var att En som liten fick flytta runt i olika kroppar. Hanna påpekar att barn i fyra- till femårsåldern genomgår en naturlig kris, när man exempelvis ogärna vill somna av rädsla för att dö.
Samuel tyckte om boken och tänkte verkligen sig in i hur det skulle vara att vara som En. Även Samuel tänkte på En som en kille.
När En var den snygga tjejen, hur reagerade vi då, undrade Stina. De flesta av oss reagerade med ett "killperspektiv".
Linda tycker att det var intressant med föräldra- och syskonperspektivet. Det förekom många tragiska familjer, där det talas om tystnaden i bilen på väg till skolan och föräldrar som inte säger hej.
Stina tycker att En känns tidlös, som att hen alltid har levt. Hen känns äldre än vad hen är. Hen har en samlad erfarenhet, som ingen av oss har.
Vad ville egentligen den elake prästen? Vad han genomgående ond? Varför ville han hjälpa En?
Anna citerar delen där En är på begravning och tycker att det är fint formulerad. Tänk att det finns människor som man inte ens märker att de försvinner.
Hade man trott på en människa som berättade att hen var en kringflyttande själ? Vad är det som gör att Rihannon tror på En?
Slutet: tror vi att Rihannon och Alex blir ihop? Valde En Alex för att han kändes så lik En som möjligt?
Jennie funderar över den engelska titeln "Everyday". Varför har inte boken fått heta "Varje dag" på svenska? En heter "A" i det engelska originalet.
Anna tycker att både David Levithan och John Greene behandlar ungdomar med stor respekt, oavsett att de är tjocka, drogberoende, deprimerade, snygga etc.
Vad hände med Nathan när han upptäckt att prästen var ond? Kan han någonsin återgå till att leva ett normalt liv?
Tack Anna för en toppenkväll! Nästa gång ses vi hemma hos Martina, den 9 januari kl 18. Boken vi kommer ett diskutera då är "Och sen Paulette" av Barbara Constantine.
