Fredagen den 9 januari träffas vi hemma hos Martina. Vi bjuds på en mycket god fisksoppa med gott bröd. Till efterrätt får vi en enormt god chokladtårta med botten av Maryland Cookies och fyllning av mjölchoklad och Philadelphiaost, toppad med färska hallon!
Stina vill att vi snabbt säger en mening om vad vi tycker om "Och sen Paulette", dagens bokklubbsbok. Lena börjar med att tycka att den är väldigt lättläst. Ingen bok som man kommer läsa igen, men gullig. Ferdinand påminner om Ove i "En man som heter Ove".
Cinna tycker att boken handlar om att hitta sig själv tillsammans med andra.
Jennie pratar om att olika böcker gör olika saker med en. Så klart spelar dagsformen roll när du läser en bok men den här gången har inte Jennie "vikt" så många sidor, alltså fastnat för så mycket. Hon har ändå tänkt en hel del på boken. Att man t ex borde ha fattat att Muriel varit gravid "skönt att byxorna sitter lite trångt; nu får hon äntligen äta", säger någon.
Ferdinands relation med sin numer avlidna fru: vi tyckte att plaketten han graverat, som han inte vågade visa för sin son, var rolig.
Lena känner ingenting av den "mustiga Frankrikekänslan" som det skrivs om på framsidan.
Längst bak i boken står det frågor. Vi är dock rörande eniga om att det är konstiga frågor. (Ja, vi är ju ett gäng lärare som sitter här...)
Stina förstod väldigt tidigt att Muriel var gravid, redan när Ferdinand höll ut sin käpp så att hon snubblade i början. Där beskrivs Muriels kjol som lite för tajt, och det väckte Stinas misstankar.
Linda fick känslan av att Muriel i slutet började kännas vid sin dotter, och vi andra håller med. Beskrivningen av de människorna som aldrig haft egna barn kändes väldigt fin. Personerna blev verkliga varefter man läste boken, tycker Linda. Man accepterar att boken var lite för gullig och tillrättalagd.
Sara tycker lite tvärtom; att det var lite för sött och "pluttigt". När de sitter hos den cancersjuka Gaby grät många, dock inte Lena och Nina... Lena funderar över om man är okänslig då? :)
(Här kom vi av någon anledning in på ett sidospår om "På spåret". Here we go again:)
Hanna tycker att det är en jättesöt bok som hon gillar jättemycket. Det är ett av hennes favoritupplägg: udda människor som kommer samman. Lite om hur det är att bli gammal, vilka känslor det väcker. Mysigt att det är gamla som får vara huvudpersoner! En bok att lämna till sina barn, typ "så här vill jag ha det"! Den målar en bild av hur man kan leva tillsammans. Boken påminner en del om "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda.
Ferdinand är lite trubbig, men samtidigt lite rolig, tycker Martina. Han övar på vad han ska säga. Relationen med hans fru har hämmat honom och nu är han redo att leva igen.
Linda undrar vad vi tycker om att berättaren växlar hela tiden, ibland från mening till mening. Fanns det bara en allvetande berättare ibland?
Stina tycker mycket om den, så mycket att hon har berättat om den för Pigge. Pigge läser inte så mycket själv, men tycker också mycket om den. Stina tycker att vi ska bo så här när vi blir gamla. Skönt att dela upp sysslor, om man t ex tycker att det är trist att laga mat.
Nina hade i vanlig ordning tjuvläst slutet och hade en helt annan tolkning av hur det skulle sluta. Därför blev hon väldigt överraskad över att Muriel plötsligt fick en bebis...
(Här kom vi in på en sidodiskussion om Finland och hormonspiraler...)
Jennie har med nästa bok som blir...
..."Giganternas fall" av Ken Follett. Boken är den första i en triologi och den är mycket tjock. Jennie ska dessutom ut och resa en hel del, så nästa bokklubbsträff blir inte förrän den 20 mars.
