Den krympande hustrun av Andrew Kaufman

Kvällen började hett, med hjälp av Toms goda chiliwok och fortsatte lite svalare med en mycket smarrig cheesecake med passionsfrukt.

Lite små kommentarer om kvällens bok sipprade fram under middagen och Lena lät undslippa sig en och annan suck. Annars var stämningen hög och stundtals var det svårt att göra sig hörd...

Det var också Lena som bad att få inleda med sitt citat "så kan ni fortsätta diskutera sen". Hon väntade inte på tillstånd, utan närmast skrek "det här är den sjukaste bok jag nånsin har läst!"

Cinna protesterade och sa att hon gillade boken. Hon gillar fantasin i att det är så absurt alltihop. Hon funderade på vad som skulle vara värdefullt för henne. Vad skulle rånaren stjäla av henne?

Stina säger att det finns en passus där rånaren pratar med mannen till den krympande hustrun om vad kärlek egentligen är. Man träffar en kvinna och tror att det är den stora kärleken. Sedan får man barn och upptäcker att det är ännu större. Om man inte är beredd på det, blir det jobbigt att hantera.

De flesta verkar vara överens om att upplägget med en rånare som stjäl saker av affektionsvärde är bokens stora behållning, tillsammans med berättelsen om den krympande hustrun. De andra berättelserna känns mest som att de är med helt enkelt för att vara surrealistiska.

Cinna läser ett citat: "... vi var trötta båda två, och att prata om vårt äktenskap - som inte hade vilat på stabil grund ens innan rånet - kändes onödigt upprepande och rentav kontraproduktivt."

Sara: "Surrealistisk vuxensaga"

"Jag skulle vilja måla en tavla av hela boken, à la Salvador Dalí" säger Nina.

"Jag gillade surrealismen i boken och framför allt gillade jag triangeltalen" säger Linda.

"Inledningen är bra", säger Hanna "och jag gillar berättelsen om hustrun. Annars tycker jag sådär..."

"Jag är tacksam för att jag fått läsa den, jag hade inte hittat den själv" säger Cinna.

Lena undrar vad den här boken egentligen vill lära oss och Stina tycker att den säger att vi ska lära oss uppskatta vad som är viktigt i våra liv och att få kraften att göra någonting åt sådant vi inte är riktigt tillfreds med.

Nästa träff blir hemma hos Jennie den 4/10 klockan 18.00 och då ska vi läsa Martinas bok En storm kom från paradiset.

STÅL

Viva italia! 
En skön, solig, men ändå lite kylig kväll landade vi i Älekulla.
Hanna, Martina och Cinna tog en liten extra rekarrunda innan de hittade fram. Jennie och Lena cyklade nästan hela vägen från havet till skogen innan de blev upplockade av Linda. Anna hade också ordnat en hemlig gäst som vi alla känner. En riktigt bra bokgäst, Carina! Sist landade Bodil.

Mumsandet inleddes med förrätt, det var mozarella, salami och goskinka bland annat. Sedan blev det räkpasta och krispig sallad med apelsin och nötter. Till efterrätt fantastisk pannacotta med rabarbercreme och fint skurna jordgubbar. Kaffe till det sen var vi väldigt nöjda ;)

Linda inleder med att beskriva äckelkänslan som kom över en när man förstod i början att Enrico satt och spanade på sin egen dotter. Jennie tyckte att just det gjorde att hon inte fick lust att läsa boken.
Anna menar att det finns en lekfullhet och en livsglädje hos till exempel Anna, som drev historien framåt.
Mamman till Anna gav ju också lite hopp, tycker Martina.
Anna tycker att beskrivningen av fabriken som en levande mekanism tilltalade henne. Carina minns känslan av den dallrande hettan, stålet och det lite annorlunda språket. 
Vi diskuterar varför författaren lade in 9/11-händelsen i boken. Kanske för att visa hur liten påverkan det hade på människorna, eller för att författaren själv var tonåring då.

Vad är det som gör att jag tycker om den här eländesboken? Kanske är det vår kontakt med ungdomar och elever som gör att vi har så lätt att känna med de här tjejerna. Önska att det går bra för dem.
Anna berättar om scenen där mammorna och barnen står vid fabriksgallret och tittar på papporna som visar upp grävmaskinerna. Samma sak händer även hemmavid! 

Vi pratar om sexualiteten, hur tjejerna använder den. Tänker även på vilket tryck som finns på killarna och deras sexualitet och manlighet.

Vi har läst och lyssnat på boken och haft intressanta diskussioner om den ikväll. Författaren har gett oss en ruffig, men vad vi antar trovärdig bild av Italien.

Jennie har hämtat sin bokkasse. Det är en liten kasse... den tunna boken var tänkt till en kort läsperiod, men nu blev den till en lång period, över sommaren. Boken heter Den krympande hustrun och är skriven av Andrew Kaufman. Nästa bokklubb blir hos Martina 9 augusti.

I Danhult hos Bodil

Fredagen den 8 mars begav vi oss till Danhult och Bodil för kvällens bokklubbsträff. Majoriteten av oss tog bilen dit men en viss Stina Andersson fick för sig att hon skulle gå. Klockan 14.15 lämnade hon Apelskolan och 17.45 hämtade vi upp henne längs vägen. Då hade hon kommit till Ätran... 

Hur som helst - väl framme blev vi välkomnade av Bodil och Kia. Sedan bjöd Bodil på en fantastiskt god älggryta medan vi beundrade älghornen på väggen. Till efterrätt var det en smarrig mango-och hallonpaj. 

Nu till boken. "Sonjas sista vilja" är titeln på boken och Åsa Hellberg är författare.

Stina: Maggan påminner mycket om min syster. Hon lever också väldigt mycket genom barnen och barnbarnen. Så den här boken ska jag plantera hos henne.

Jennie: Jag tyckte att det var häftigt att vi lärde känna Sonja fastän hon är död. Men jag blev besviken över att den slutar med att alla tre får varsin man. Det blir som en skymf mot hela idén.

Sara: Jag tyckte att den var patetisk. Grundidén är okej, men resten.. Näe...

Linda: En helt okej bok att tjoffa sig igenom. 

Anna: Jag blir irriterad över att väninnorna inte fick lära känna Sonja på riktigt. Annie är 12 år och hon läste den och tyckte att den var bra...

Linda tog ett foto av oss när vi åt =)

Cinna: En man kom till prästen och skulle bikta sig. 

- Du vet min fru stod lutad över frysdisken och jag blev så jäkla sugen så jag bara pang, pang, pang. 

- Ja men ni är väl gifta.

- Ja

- Ja men då är det ingen fara. Ni är fortfarande välkomna till kyrkan. 

Efter några dagar kom kvinnan till prästen och sa samma sak, att mannen hade satt på henne när hon stod lutad över frysen. Prästen berättade att det var lugnt, att han hade pratat med mannen och att de fortfarande var välkomna till kyrkan.

- Men vi är portförbjuda på Ica. 

Lena: Den var inte särskilt trovärdig men ja, ja...

Martina: 

Bodil: Först tänkte att jag att det var härligt att ha väninnor som är så tighta men sedan inser man ju att de egentligen inte alls kände Sonja.

NY BOK: "Stål" av Silvia Avallone

NY TID: 26 april, klockan 18

NY PLATS: Anna

Vid tangenterna: Lena

Häng hos Hanna!

Bokklubb hos Hanna!

11/1-2013 

Jonas Karlsson - Spelreglerna

Det hela började med en läcker vegetarisk böngryta som avlöstes av två fylliga chokladkakor. En med glöggsmak och en med russin och nötter. MUMS!

Vi har också skrivit i Hannas vuxenversion av Mina vänner!

Hanna. Jag tycker inte om min egen bok ;( Det visade sig att jag inte gillar surrealismen som jag trodde. Jag blev inte fast i personporträtten, språket var sådär. Spår i snön, bonusnovellen gillar jag.


Cinna: Det blir ändå roliga bilder med den här scenen och trappan. Jag tänkte att det här är något annat än man först tänker. Man måste ha den inställningen. Jag tycker jätte mycket om de här böckerna.

Martina: Jag tyckte om den här första. Det blev som en film i huvudet. Spelreglerna däremot var jag tvungen att involvera Tom i...osså tyckte jag om den här med utväxten, jag tyckte att den gav en bild av förändring.

Bodil: Tycker bäst om fakturan. Hade hört den på radion innan och blev glad över att det det var den!

Jennie: Jag kan relatera mycket till mina drömmar. Speciellt det här att det är som en bubbla. I den andra som heter högläsning hittade jag ett klockrent citat.
"Den här gången var det som han råkade få syn på någonting som han egentligen inte skulle sett. För en kort stund blev han medveten om allting som han trodde att han visste, fastän han i själva verket inte alls visste. Och allting som människor runtomkring kunde se att han inte hade en aning om när han själv hela tiden trodde att han visste." s.22

Stina: Tycker inte boken var särskilt bra. Läste tre noveller. Fakturan tyckte jag var bra, tror inte det riktigt är min grej detta.

Lena: Orka läsa om drömmar...

Nina: Feberdröm a la Salvador Dalí. Går och går och kommer aldrig till dörren.

Linda: Tycker mycket om berättelserna. Att han observerar ett fenomen, som det om grannarna till exempel och sedan skruvar det tre varv.
Huvudsaken var spännande och läskig, men också tänkvärd som en bild av förändring. Gillar detaljerna, hur han låg på rygg och tryckte tillbaka huvudet.
Också den lite söta sensmoralen i fakturan, att det är gratis att njuta av livet, för den kom så oväntat.
Och den berättelsen när han såg sig själv i spegeln och för en stund inte kände igen sig. Många intressanta bilder kom genom berättelserna.

Nästa gång blir det vår-vintervisit i Danhult. Boken är svensk. Det är...trumvirvel...Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Datumet blir: 8 mars. Dvs v 10.

Samling hos Cinna och smaskig fisksoppa intogs tillsammans med Aioli , baguette och Stålboms knäckebröd. Jääääättegott! Mera Stålboms blev det till kaffet, när vi åt gröna, gula och rosa makroner. För att ytterligare förgylla "the afters" hade Cinna gjort tryfflar av mörk choklad, krossad dajm och rom. Mmmmmm!

 Vi installerade oss sedan i soffa och fåtöljer, under filtar och med fötterna på fotpallar. Genast infann sig känslan av att vi hade läst en bok, "Ru" av Kim Thúy, som vi alla tyckte mycket om.

Vi fastnade bland annat för författarens sätt att beskriva kärlek. Ett citat som  Anna läste var:  

"Tillsammans har dessa män lärt mig att bli förälskad, att vara en förälskad kvinna, att längta efter förälskelsens tillstånd. Men det var mina barn som lärde mig verbet "älska" och gav det en betydelse."

 Jennie får en känsla av att det sker en väldigt stor förändring i mammans liv, att hon började leva först efter ankomsten till Kanada.

Lena plockar upp tråden om Vietnams historia som kommer som brottstycken i boken och läste ett citat:

"Paniken fick honom att tystna. Soldaterna tystade honom.Hans späda kropp sjönk ihop på marken medan soldaterna gick sin väg tuggande på sina tuggummin. Hans mor sprang över risfälten där fotspåren efter hennes son ännu var färska."

Vi fastnade också för hennes beskrivning av kvinnnorna som bar Vietnams sorg på sina axlar.

Linda tyckte att det var modigt att våga skriva så kompakt och Cinna fyllde på med att författaren litar på sin läsare. Lena hade, efter att ha läst baksidestexten, förväntat sig en sorglig bok., men skrattade till flera gånger.

Vi pratade mycket om det poetiska språket i boken, om tid och rum och om att det känns som att titta i ett fotoalbum; vi får se ögonblicksbilder ur livet, bilder som får oss att längta efter mer...

Vi läste högt ur boken flera gånger och kom fram till att det handlade om det vackra språket som var härligt att högläsa.

Hanna plockade sedan fram sin hemliga påse och ur den drog hon fram vår nästa bok. För första gången ska vi läsa en novellsamling, Jonas Karlssons "Spelreglerna". Vi ses hos Hanna den 14 december  kl.18.00 och då har Bodil med sig böcker.

Bokklubb om Hybris av Noam Chomsky, hos Maggan i Vessigebro den 28 september 2012.

Vi startade kvällen med ett glas vin i väntan på sent anländande gäster (bl a undertecknad).
När vi sedan flyttade över till matsalsbordet blev vi bjudna på gratäng med lamm- och älgkött, tomat- och löksallad och ugnsbakade morötter och palsternackor. Vi fyllde på med lite ost, bröd och rödlöksmarmelad. Sedan behövde vi en paus innan vi också klämde i oss äppelpaj och lättvispad grädde med vaniljsmak. Allt detta smakade fantastiskt!

Diskussionerna handlade sedan en stund ganska mycket om skolans värld (himla konstigt...). Till sist började vi ändå prata om boken... Flera av oss erkände, mer eller mindre skamset, att vi inte hade läst boken. Efter hand blev det i alla fall ganska mycket diskussion om USA och landets roll i världen. Vi pratade också om amerikaner och våra fördomar om hur inskränkta de ofta framstår. Detta ledde oss osökt över till diskussioner om alternativa Nobelpriset för bärbara toaletter och bristen på toaborstar på gymnasieskolan.

Vi hamnade sedan i skolans värld igen och diskuterade problem vi möter som inte alltid är av pedagogiskt slag...

Sedan förra mötet vet vi att nästa bok vi ska läsa heter Ru och vi diskuterar den hos Cinna den 26 oktober. Då har Hanna med sig en ny bok.

Vi tackar Maggan för en trevlig kväll!

Vid pennan

Jennie

Bokklubbsträff i Galtabäckshamn

Fjäril i koppel!

Vi åt den legendariska orangefärgade maträtten "Kött i rosa sås", Basmatiris och sallad. Till efterrätt blev det Claras fjärilschokladdröm. Nu har vi klivit över till soffan och ska få till en ny bokklubbsträffordning. Det har nämligen hänt en del på medlemsfronten. Mia har flyttat ifrån oss, men Bodil är efter lite vacklande tillbaka igen. Även Anna har börjat längta efter att dryfta viktiga frågor med goda vänner igen...just nu handlar det om pepparkvarnar. Mycket glädjande är också Martina med oss, välkommen!

 

Jennie
Sara
Lena
Stina
Nina
Linda
Maggan
Cinna
Hanna
Bodil
Anna
Martina

Sara: Jag tycker boken är som i två delar. Första delen är full av skrönor och andra delen är då hon får mens. Jag skrattade mycket vid skrönorna.

Cinna: Jag tycker skrönorna är ett sätt att visa hur det var, i en fantastisk gemenskap. Citat om farfarn; "Själv fäste han sig mycket lite vid människors ord, han utgick från deras gärningar".

Martina: Jag tycker det var roligt att läsa den här boken så man fick se hur det var i det landet innan. Det var nytt för mig.

Lena: Det jag har lite svårt för är att jag fastnar inte för någon av personerna. Det enda som rör mig är om farmorn och bonden som kommer med veden. Jag är egentligen en positiv person - i princip!

Jennie: "Ingen orkar bry sig om vad som har orsakat flykten, bara det faktum att man är flykting, inte härifrån, stannar kvar i människornas minnen".

Stina: Sträckläste boken och tyckte om den. En flicka som har det roligt och som har en bra barndom. Och det finns hela tiden ett hopp i boken eftersom man vet att det är sista kvällen och att hon tar sig ur det.

Linda: Jag tycker så mycket om mormor i boken, det är hon som ger henne gåvan att våga fly. Genom att ge henne kärlek och våga hjälpa henne.

Hanna: Jag uppfattar det som att det är hon som berättar sin historia, att den är skriven av någon som inte är författare. Man brukar säga att alla har en historia i sig, det är den om sig själv.

Nina: På sidan 107 funderar hon inför sin flykt och händelserna på badhuset. "Finns traditionerna där vi lever eller bär vi dem med oss, inom oss, vart vi än far, som blodet i vår kropp?" 

Maggan: Boken är skriven av en person som är väldigt stark och som har valt att se det positiva. Hon ägde kraften för att kunna göra det. Lite likt Micke Gunnarsson som vi lyssnade på idag.

Cinna tipsar om Strimmor av hopp.
Sara tipsar: Den frusna trädgården.
Och så har vi Jonas Gardells nya bok på gång.
Linda tipsar om Jan Guillio
GW Perssons Gustavs grabb
Båten Nam le
Sekwa är ett intressant förlag med bara franska författare.

Maggan delar ut Hybris av Noam Chomsky - vi är välkomna på träff 28 september kl 18

Cinna delar ut ru av Kim Thúy - vi är välkomna till Cinna 26 oktober kl 18.