Barnbruden

Fredagen den 8 maj samlades vi äntligen hos Sara för att prata, prata, prata och ... prata. Efter en fantastiskt middag bestående av kyckling, ris, sallad och gudomlig sås samt rabarberpaj till efterrätt flyttade vi oss till soffan för att diskutera kvällens huvudperson; Hedvig Elisabeth Charlotta.

Så - här kommer Visomintebrottas citat om boken "Barnbruden".

Nina - Man blir förvånad över hur jävligt det var. Att man måste supa ihjäl sig nästan för att klara sitt jobb. Kul att den  var baserad på verkliga brev. Men jag tyckte också att den var obehaglig.

Hanna - Jag tyckte att den här boken var ganska bra. Jag känner att jag inte är så bra på historia så på så sätt var det ju bra att jag läste den. (Hanna läser sedan högt ur boken där Charlotta och Karl får till det och säger sedan:) Jag känner att det här påminner om en Harleqin-roman. Det var nog det som gjorde att jag inte tog till mig den här boken fullt ut.

Cinna - Jag har svårt för Charlottas mamma som har låtit henne vara barn men sedan plötsligt förväntar sig att hon ska åka iväg och skaffa barn. Hon verkar vara en kall mamma.

Linda - Oerhört kul med kungen som försökte göra barn i fel hål. Nu blev de ju iochförsig inte upphetsade men om de hade blivit det hade det väl varit i de andra hålet man ville göra det i. Eller?

Stina - Jag tror INTE att de var så sexuellt oupplysta i adeln på den här tiden som författaren ger sken av i boken.

Sara - Jag håller med Nina om att det var obehagligt att se Charlotta förändras och till sist bli som "de andra". Frågan är: vill man verkligen ha den där makten? Jag skulle inte vilja ha den.

Anna - Det slog mig att det i många fall är kvinnorna som behåller patriarkatet. I boken var det Charlottas mamma som ville bevara skillnaden mellan Charlotta och hennes bröder och många somaliska kvinnor driver på könsstympning på sina döttrar.

Martina - Jag var och såg Sofias brudklänning. Ni skulle ha sett midjan på den!

Jennie - Tänk er vad de knullade runt! Och det var helt ok. Se på lite teater och sedan ligga runt med varandra. Å sen se på teater igen. En av de mest slående sakerna i böckerna är hur långt ifrån varandra "de rika" och "de fattiga" var varandra.

Lena - Fascinerande hur länge "bra-parti-bröllop" arrangerats med tanke på att det gjordes långt in på 1900-talet i Sverige. Och görs än i dag i vissa länder. Sedan retar jag mig sjukt mycket på alla särskrivningar i boken.

Tillägg 1: Allt detta har skrivits med Danny Saucedos låt "Det brinner i bröstet"i huvudet. DEN simultanförmågan mina vänner!

Tillägg 2: Det uppenbarade sig under kvällen att 9 av 10 tjejer INTE kände till trostricket när man har strumpbyxor.

Tillägg 3: Kvällens boktips: "Min kärlekshistoria" (om André), "Blekingegatan 23" (om Garbo), "Fyren mellan haven" (Saras tips), "Sekreterarklubben" (Annas tips) och "Hanna Mendels chans" (Cinnas olästa tips).

Tillägg 4: Notera att vi inte bara pratade. Vi drack vin också. Hälsningar från Stina.

Nästa gång ses vi hemma hos Lena. För ovanlighetens skull ses vi redan klockan 10 på förmiddagen den 7 juni och käkar brunch och pratar bok.

Tack Sara för i kväll!

Bokklubb hos Jennie 20/3 Rockasockardagen!

För att fira våra 5 år som bokklubb hade Jennie letat fram receptet på kycklingrätten som det bjöds på på vår allra första bokklubb. Modern flygande Jakob kallas den. Till detta blev det ris, tillbehör som banan och dylikt samt krispigt god sallad. Till efterrätt fick vi Sannas biskvier, citron och choklad, mums!

Bokpratet:

Anna är lite besviken över boken, mest för att Ken Follet förut varit en riktig favorit sedan länge. Hade nog velat följa en sak för sig, exempelvis kvinnokampen eller ryska revolutionen.

Linda tycker det var ett riktigt snyggt berättarknep att göra oss engagerade genom att låta personerna verkligen undra saker, vara bekymrade över saker och hoppas saker. Ett snyggt sätt att närma sig historia.

Sara tyckte om Ethel och Maud mest. Att följa dem, deras kamp. Intressant! Många starka kvinnor...

Martina har haft Downton Abbey-känning när hon läste boken. Och även tänkt på det meningslösa med krig. Har skummat lite när det blev massa rysk politik.

Lena: - "Thank God för e-boken!" Har kommit igång med sitt bokläsande äntligen! Tyckte den här boken var jättebra och är jätteglad att hon tog sig igenom den. Gillar kvinnorna! Vill läsa tvåan…

Hanna tycker att karaktärerna var jättefantastiska men att historielektionerna var sådär.

Nina tycker att kvinnorna beskrevs väldigt mycket mer fysiskt än männen. Som att de var betraktade av männen. Från yppig till trind…

Jennie är nöjd med sitt val. Glad att hon vågade gå på intresse. Borde kanske blivit SO-lärare...

"Och sen Paulette" av Barbara Constantine

Fredagen den 9 januari träffas vi hemma hos Martina. Vi bjuds på en mycket god fisksoppa med gott bröd. Till efterrätt får vi en enormt god chokladtårta med botten av Maryland Cookies och fyllning av mjölchoklad och Philadelphiaost, toppad med färska hallon!

Stina vill att vi snabbt säger en mening om vad vi tycker om "Och sen Paulette", dagens bokklubbsbok. Lena börjar med att tycka att den är väldigt lättläst. Ingen bok som man kommer läsa igen, men gullig. Ferdinand påminner om Ove i "En man som heter Ove".

Cinna tycker att boken handlar om att hitta sig själv tillsammans med andra.

Jennie pratar om att olika böcker gör olika saker med en. Så klart spelar dagsformen roll när du läser en bok men den här gången har inte Jennie "vikt" så många sidor, alltså fastnat för så mycket. Hon har ändå tänkt en hel del på boken. Att man t ex borde ha fattat att Muriel varit gravid "skönt att byxorna sitter lite trångt; nu får hon äntligen äta", säger någon.

Ferdinands relation med sin numer avlidna fru: vi tyckte att plaketten han graverat, som han inte vågade visa  för sin son, var rolig.

Lena känner ingenting av den "mustiga Frankrikekänslan" som det skrivs om på framsidan.

Längst bak i boken står det frågor. Vi är dock rörande eniga om att det är konstiga frågor. (Ja, vi är ju ett gäng lärare som sitter här...)

Stina förstod väldigt tidigt att Muriel var gravid, redan när Ferdinand höll ut sin käpp så att hon snubblade i början. Där beskrivs Muriels kjol som lite för tajt, och det väckte Stinas misstankar.

Linda fick känslan av att Muriel i slutet började kännas vid sin dotter, och vi andra håller med. Beskrivningen av de människorna som aldrig haft egna barn kändes väldigt fin. Personerna blev verkliga varefter man läste boken, tycker Linda. Man accepterar att boken var lite för gullig och tillrättalagd.

Sara tycker lite tvärtom; att det var lite för sött och "pluttigt". När de sitter hos den cancersjuka Gaby grät många, dock inte Lena och Nina... Lena funderar över om man är okänslig då? :)

(Här kom vi av någon anledning in på ett sidospår om "På spåret". Here we go again:)

Hanna tycker att det är en jättesöt bok som hon gillar jättemycket. Det är ett av hennes favoritupplägg: udda människor som kommer samman. Lite om hur det är att bli gammal, vilka känslor det väcker. Mysigt att det är gamla som får vara huvudpersoner! En bok att lämna till sina barn, typ "så här vill jag ha det"! Den målar en bild av hur man kan leva tillsammans. Boken påminner en del om "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda.

Ferdinand är lite trubbig, men samtidigt lite rolig, tycker Martina. Han övar på vad han ska säga. Relationen med hans fru har hämmat honom och nu är han redo att leva igen.

Linda undrar vad vi tycker om att berättaren växlar hela tiden, ibland från mening till mening. Fanns det bara en allvetande berättare ibland?

Stina tycker mycket om den, så mycket att hon har berättat om den för Pigge. Pigge läser inte så mycket själv, men tycker också mycket om den. Stina tycker att vi ska bo så här när vi blir gamla. Skönt att dela upp sysslor, om man t ex tycker att det är trist att laga mat.

Nina hade i vanlig ordning tjuvläst slutet och hade en helt annan tolkning av hur det skulle sluta. Därför blev hon väldigt överraskad över att Muriel plötsligt fick en bebis...

(Här kom vi in på en sidodiskussion om Finland och hormonspiraler...)

Jennie har med nästa bok som blir...
..."Giganternas fall" av Ken Follett. Boken är den första i en triologi och den är mycket tjock. Jennie ska dessutom ut och resa en hel del, så nästa bokklubbsträff blir inte förrän den 20 mars.

"Jag, En" av David Levithan

En mörk och kall novemberkväll samlades vi hemma hos Anna mitt ute i skogen. Väl framme bjöds vi på glögg och pepparkakor i äkta adventsanda. Vi åt en mycket god middag bestående av en köttsgryta med massor av vitlök och grädde, och till efterrätt bjöds vi på vitchoklad- och daimtårtor.

Den här gången hade vi med oss några special guests av det yngre gardet: Annie, Samuel, Sanna, Klara och Saga. Annie är den som har tipsat oss om boken. Hon hittade den via en bokblogg för ungefär ett år sedan.

En liten varning: från och med här kan det förekomma spoilers ;)

Vår första fråga var: varför är vi så förankrade i de traditionella könsrollerna? De flesta av oss tolkade En som en kille, eftersom hen blir kär i Rihannon, som är tjej.

Har vi stött på det här motivet förut? Ingen känner igen motivet. Vad är En? Kanske en orolig själ, som inte vandrat vidare.

Anna tyckte att det var kittlande att vi inte fick reda på hur En blivit som hen blivit. Och vad händer sen? Vi kände oss frustrerade! Kommer det en fortsättning?

Stina undrade hur hon skulle orka ta sig igenom boken, men blev fast och sträckläste.

Sanna gillade boken, men tyckte den var tråkig i början. Hon gillade dock slutet.

Jennie undrade om utseendet överhuvudtaget spelar roll om man är kär i en person.

Linda menade att man verkligen får ett inifrånperspektiv när man läser boken. Författaren får fram så många åsikter om hur människor har det: illegala invandrare, drogberoende, etc. När man läser boken måste man ta ställning till sina egna fördomar.

Martina och Sara tycker att man ville veta mer om de olika personerna.

Hur många förutsåg att han skulle hamna i Rihannons kropp, undrar Linda.

Nina funderar över hur ledsamt det var att En som liten fick flytta runt i olika kroppar. Hanna påpekar att barn i fyra- till femårsåldern genomgår en naturlig kris, när man exempelvis ogärna vill somna av rädsla för att dö.

Samuel tyckte om boken och tänkte verkligen sig in i hur det skulle vara att vara som En. Även Samuel tänkte på En som en kille.

När En var den snygga tjejen, hur reagerade vi då, undrade Stina. De flesta av oss reagerade med ett "killperspektiv".

Linda tycker att det var intressant med föräldra- och syskonperspektivet. Det förekom många tragiska familjer, där det talas om tystnaden i bilen på väg till skolan och föräldrar som inte säger hej.

Stina tycker att En känns tidlös, som att hen alltid har levt. Hen känns äldre än vad hen är. Hen har en samlad erfarenhet, som ingen av oss har.

Vad ville egentligen den elake prästen? Vad han genomgående ond? Varför ville han hjälpa En?

Anna citerar delen där En är på begravning och tycker att det är fint formulerad. Tänk att det finns människor som man inte ens märker att de försvinner.

Hade man trott på en människa som berättade att hen var en kringflyttande själ? Vad är det som gör att Rihannon tror på En?

Slutet: tror vi att Rihannon och Alex blir ihop? Valde En Alex för att han kändes så lik En som möjligt?

Jennie funderar över den engelska titeln "Everyday". Varför har inte boken fått heta "Varje dag" på svenska? En heter "A" i det engelska originalet.

Anna tycker att både David Levithan och John Greene behandlar ungdomar med stor respekt, oavsett att de är tjocka, drogberoende, deprimerade, snygga etc.

Vad hände med Nathan när han upptäckt att prästen var ond? Kan han någonsin återgå till att leva ett normalt liv?

Tack Anna för en toppenkväll! Nästa gång ses vi hemma hos Martina, den 9 januari kl 18. Boken vi kommer ett diskutera då är "Och sen Paulette" av Barbara Constantine.

I en människa, John Irving

Underbar laxlasagne. Knaprigt god äppelpaj med alldeles lagom tjock sås. Hannas soffa. Jag säger bara Hannas soffa.

Väl på plats i soffan startar först lite diskussioner om betygssättning, men sedan går vi över till Vår bok. En fråga som poppar upp är om detta är en självbiografisk bok. Hanna, som har valt boken, tror inte att det är så. Däremot förekommer det bi- och homosexuella personer i många av Irvings böcker.

Vi hade lite funderingar kring titeln och översättningen från engelska och betoningen på svenska.

En åsikt som dök upp är att andra halvan av boken är bättre än första. Hanna säger att det ofta är så i hans böcker. Vi tyckte också att det fanns många sidohistorier som gjorde att det ibland blev lite trögt. Lena kommenterade att det krävs en god läsare för att hänga med i alla tidshoppen.

Vi gillar slutet, när Billy använder ett citat som Miss Frost sagt tidigare.

Lena undrar lite över relationen mellan Billy och Elaine. Miss Frost hävdar att deras förhållande är en täckmantel för de båda. Vad menar hon med det? De vill i alla fall väldigt gärna få det att fungera och försöker till och med bo ihop i omgångar.

Vi kommer in på det faktum att det är många som dör en våldsam död i boken. Förutom alla som dör i aids, förekommer det många självmord.

Vi tänker en del på hur inne de är i sjukdomsvärlden kring Aids. När Billy pratar med Larry kan han höra på hans hosta att han också är sjuk. Vi drar tydliga paralleller till Jonas Gardells bok Torka aldrig tårar utan handskar.

Anna har tagit ett nytt initiativ och bjuder nu in den yngre generationen för att läsa en ungdomsbok. På grund av snigelpost, kommer böckerna till oss under nästa vecka. Vi ser fram emot att få kulpost med Jag En av David Levithan

Vi vill också passa på att be om ursäkt för att vi i vår förslappning inte skrev i bloggen vid vår förra bokklubb. Då var vi i alla fall hemma hos Cinna och pratade om Väldigt sällan fin av Sami Said.

Nästa gång träffas vi hos Anna den 28/11 klockan 18.

Alice Munro - Nära hem

Vi åt kycklingsallad med surdegsbröd som doppades i olja. Sedan gick vi över på sega chokladmaränger, jordgubbar och glass.

Bokklubbsdeltagarna har läst i varierad mängd ur boken.




- Naaah, säger Jennie och utvecklar det på följande sätt: Hon fångar mig ej!

Cinna: - Jag känner inte igen mig. Berättar på ett imponerande sätt.

Anna: - Kalkonsäsongen. Chefen är Gay. Kvinnoporträtten. Anna läser ett citat om kvinnornas händer. Hur kvinnorna kan ha så flinka händer men klumpiga tankar.

Nina: Jag letade efter en röd tråd i samlingen, men förstod sedan att den var ett hopplock från olika samlingar.

Anna: Om att skvallra, historien om den mördade grannen. "Det är äkta vänlighet och omtanke bakom detta, att prata." Ger ett exempel från Älekulla...

Linda. I Skradin fanns det utbyggda skvallerfönster.

Hanna: Historien Annorlunda.
Maja: "-Det var äkta och förtvivlad kärlek det, aldrig mera.
- Vad var Harvey i så fall?
- Motion, sa Maja.

Linda. Tänker på den tredje novellen. När ett par med en ganska trist relation är på middag hos en annan familj. På vägen hem undviker de en olycka med en hårsmån. Påverkar det en relation? Eller fortsätter man som förut att vara griniga.

Cinna delar ut nästa bok som är "Väldigt sällan fin" av Sami Said! Det blir kul att läsa.

"Vad jag älskade"

Dags att diskutera Vad jag älskade av Siri Hustvedt hemma hos Nina!


Vi firade in påsklovet med rosa bubbel och mozzarella- och vitlöksbullar. Sedan åt vi en vårinspirerad middag bestående av varmrökt lax, sparrispotatis och sommarsås från Fårö. Vi avslutade middagen med tiramisú.

Stina inleder med att säga att den här boken hamnar på hennes "bästa-lista" över böcker vi läst i bokklubben. Den påminner mycket om Joyce Carol Oates böcker. Det är intressanta ämnen som hysteri, anorexi och de lådor som Bill bygger upp.

Kvinnor och flickor som inte finner sig tillrätta i sin tidsålder. Det handlar om att anpassa sig efter vad folk vill, folks önskningar. Det är ju så Mark verkar fungera han anpassat sig efter folks förväntade reaktioner.


Hanna tycker att konstreferenserna blev alldeles för mycket, men Nina höll inte med, utan tyckte att det var intressant och fyllde sin funktion.

I del två grät de flesta av oss.

Var det Mark som dödade Matt? Just när det hände vet ingen precis vad som hände.

Leo lever sitt liv genom andra människor. Hanna menar att boken handlar om vänskapen mellan dessa två män och hur himla fin den är: sid. 242 "Jag var känslig för Bills inre väderlek etc." Det finns många sådana här fina beskrivningar av Bill och Leos relation. Väldigt fint språk, tillägger Hanna.

Lucille: objekt/subjekt. Fascinerande, tycker Linda. Lucille är bokens mysterium, tycker Jennie.

Bortbytningsperspektivet: centralt för boken.

Sara funderar över ljugandet: det börjar så tidigt.

När Leo slutar att förlåta Mark: när han inser att Mark inte har någon empati, så slutar Leo känna medkänsla för honom.

Jennie funderar över VAD som kan betraktas som konst? Drar paralleller med Anna Odell. När går gränsen för vad som är konst eller inte?

Är konst bara objekt eller är det själva upplevelsen?

Leo är en betraktare, och väldigt naiv, tycker Martina. Särskilt naiv när det gäller Mark.

Leo sparar ju minnessaker i sin låda. Är hans sortering av dessa saker ett sätt att bearbeta sorgen och få kontroll över sin tillvaro? Hanna drar en parallell med schack; han gör olika drag.

Jennie tänker på konstrasten koleriskt/pragmatisk: hon känner sig långt ifrån hur man reagerar känslomässigt.

Breven: ramberättelsen. Den fem breven som Violet skrev till Bill för att få tillbaks honom.

Titeln: VAD jag älskade. Vad syftar den på? Violets kärlek för Mark?

Dags för nästa bok: Linda har med sig.....[trumvirvel].... novellmästaren  och Nobelpristagaren 2013: Alice Munros Nära hem.

Nästa träff blir hos Linda torsdagen den 5 juni kl 18.00 och då är det Cinna som har med sig böcker!