"Vad jag älskade"

Dags att diskutera Vad jag älskade av Siri Hustvedt hemma hos Nina!


Vi firade in påsklovet med rosa bubbel och mozzarella- och vitlöksbullar. Sedan åt vi en vårinspirerad middag bestående av varmrökt lax, sparrispotatis och sommarsås från Fårö. Vi avslutade middagen med tiramisú.

Stina inleder med att säga att den här boken hamnar på hennes "bästa-lista" över böcker vi läst i bokklubben. Den påminner mycket om Joyce Carol Oates böcker. Det är intressanta ämnen som hysteri, anorexi och de lådor som Bill bygger upp.

Kvinnor och flickor som inte finner sig tillrätta i sin tidsålder. Det handlar om att anpassa sig efter vad folk vill, folks önskningar. Det är ju så Mark verkar fungera han anpassat sig efter folks förväntade reaktioner.


Hanna tycker att konstreferenserna blev alldeles för mycket, men Nina höll inte med, utan tyckte att det var intressant och fyllde sin funktion.

I del två grät de flesta av oss.

Var det Mark som dödade Matt? Just när det hände vet ingen precis vad som hände.

Leo lever sitt liv genom andra människor. Hanna menar att boken handlar om vänskapen mellan dessa två män och hur himla fin den är: sid. 242 "Jag var känslig för Bills inre väderlek etc." Det finns många sådana här fina beskrivningar av Bill och Leos relation. Väldigt fint språk, tillägger Hanna.

Lucille: objekt/subjekt. Fascinerande, tycker Linda. Lucille är bokens mysterium, tycker Jennie.

Bortbytningsperspektivet: centralt för boken.

Sara funderar över ljugandet: det börjar så tidigt.

När Leo slutar att förlåta Mark: när han inser att Mark inte har någon empati, så slutar Leo känna medkänsla för honom.

Jennie funderar över VAD som kan betraktas som konst? Drar paralleller med Anna Odell. När går gränsen för vad som är konst eller inte?

Är konst bara objekt eller är det själva upplevelsen?

Leo är en betraktare, och väldigt naiv, tycker Martina. Särskilt naiv när det gäller Mark.

Leo sparar ju minnessaker i sin låda. Är hans sortering av dessa saker ett sätt att bearbeta sorgen och få kontroll över sin tillvaro? Hanna drar en parallell med schack; han gör olika drag.

Jennie tänker på konstrasten koleriskt/pragmatisk: hon känner sig långt ifrån hur man reagerar känslomässigt.

Breven: ramberättelsen. Den fem breven som Violet skrev till Bill för att få tillbaks honom.

Titeln: VAD jag älskade. Vad syftar den på? Violets kärlek för Mark?

Dags för nästa bok: Linda har med sig.....[trumvirvel].... novellmästaren  och Nobelpristagaren 2013: Alice Munros Nära hem.

Nästa träff blir hos Linda torsdagen den 5 juni kl 18.00 och då är det Cinna som har med sig böcker!

50 nyanser av honom

Denna februarikväll ses vi hemma hos Stina. Hon bjöd på fantastiskt god dubbelmarinerad kyckling med potatisgratäng, sallad och grönsakspaj till. Yummi!

Kvällens bok hade Stina valt och det var "50 nyanser av honom" av E L James.

Här kommer våra citat om boken:

Linda: "Jag blev lite besviken på att det bara var två rejäla körare."

Lena: "Jag irriterade mig sjukt mycket på uttrycket "min inre gudinna."

Sara: "Jag är imponerad av mr Greys prestationsförmåga."

Jennie: "Jag hade aldrig tänkt läsa den. Nu har jag det."

Nina: "Jag stör mig på att han ser på sig själv så seriöst. Han är så humorlös."

Anna: "Jag läser inte böcker om självdestruktiva människor. Jag mår illa av det."

Martina: "Jag var på väg att ge upp efter att ha läst halva, men så läste jag vidare och ja..."

Stina: "Jag tycker det är en väldigt gammal historia. Den här oskyldiga, fina flickan som blir förförd av den erfarne, äldre mannen. Det känns lite tråkigt."

Hanna: "Det finns så många tråkiga saker att säga om den här boken så jag säger inget."

Nästa gång ses vi hos Nina den 11 april kl 18.

Linda tar med sig bok.

Morgon i Jenin hemma hos Lena

Underbart god kyckling med ädelost och rosépeppar och färsk pasta inledde vår kväll hos Lena då alla faktiskt var närvarande. Smäktande mintchokladkaka med glass och grädde fick vi till efterrätt. Gott!!

I Lenas fantastiska vardagsrum på övervåningen samlades vi sedan för att diskutera Morgon i Jenin av Susan Abulhawa. Anna ville efter utläst bok INTE att hennes svärföräldrar skulle åka till Israel. Lena tyckte detta var en JÄTTEJÄTTEJÄTTEBRA bok, man lär sig och blir berörd. Hur ond kan människan egentligen vara? undrar Jennie. Detta är verkligheten, inte paketerat krig på film - Linda.

Hur kom boken till? Olika vittnesberättelser, står i efterordet. Hur mycket är sant? Det är en fiktiv berättelse, men med journalistiska inslag och "utkablade"bilder som är sanna.

Man kan faktiskt förstå de som gör terrorattacker, inte försvara, men ändå förstå deras hat, deras behov av hämnd - Nina. Vad är det som gör att israelerna gör som de gör när de själva blivit utsatta? Rättfärdigas det av att man utsatts, varför blir barn som misshandlats själva de som misshandlar? Hämnd är en fruktansvärd drivkraft. Och makt som ger en rätt och möjlighet att göra alla dessa hemska saker. Makt som också följs av krav.

Det är så bra att få läsa böcker där man får lära känna en kultur som man inte är så bekant med innan - Lena. Bland annat hur man säger tack på ett så mycket mer uttrycksfullt sätt än tack, bröllop m.m.

Berättelsen blir starkare av att den är osentimentalt berättad - Linda.

Den förlorade sonen? Tydlig parallell till Josef i vassen. Det handlar om historiens gång. Vad ska Isamel/David göra med sitt arv? Linda. Isamel har en möjlighet att göra något! Det finns säkert mycket mycket mer att läsa in och tolka i den delen av berättelsen.

Religion och kvinnans roll? Jennie. s. 222. Hur hänger det ihop med täckt kvinna och svordomar där man uttalar kvinnliga könsord. Är det månne att man kvinnan är så högt skattad att det är det värsta man kan göra? Det är skillnad på objekt och objekt.

En parallell till Harlequin-böckerna görs...beskrivningen av trånad och längtan är lika poetisk och höljd i dunkel. Det var inte längre Amals röst och det passade inte in i berättelsen.

Den  muntliga berättartraditionen gör att varje person blir en berättelse. Man lever i dåtid och nutid samtidigt.

Man känner nästan skuld över att inte har förstått hur de olika sanningarna har sett ut. Man känner sig nästan lurad på hur medias bild har varit och hur man rapporterat kring detta. Martina. Hur ska man kunna göra något?Är det ens meningsfullt att göra något litet? Svaret är JAA!!! Genom att göra små saker i vardagen kan man så småningom skapa stora förändringar.
Man får själv göra val hur man vill stödja eller förändra.

Man måste vara lite skeptisk till den som berättar, man måste nyansera bilden och inte bara ställa sig på ens sida - Stina.

s. 292 Era barn är int era barn. De är söner och döttrar...  Annas rättesnöre, ett rättesnöre för alla föräldrar. Och att tala om sin kärlek - Cinna.  Kan vara en generationsfråga.

Hur ser det idag?
Filmtips: Kaddish för en vän. Det finns flera dokumentärer som man kan se. Fast man inte ser något hopp, kanske det trots allt finns det. Fast är den bilden sann?

Onekligen en bok som väckt tankar och känslor. Tack Lena! Och nu över till något helt annat: Stina delade ut Femtio nyanser av honom av E L James. Vi ses hos Stina fredagen den 28 februari kl. 18.00.  //Cinna

Utrensning av Sofi Oksanen

Vi har samlats här i dag hos Sara och ätit en god middag gjord av högrev och rotfrukter följt av tårta.

En fråga som dyker upp är bygger boken på en sannhistoria?
Diskussionen går i olika håll och det verkar som att breven hoppar i historien.

Linda: Tycker om att tjejen Sara dyker upp senare i historien, snygg historia.
Mänskligt sett hur förhåller man sig till våld i samhället och ändå överleva.

Lena: Alide är en synnerligen sjuk människa som i sitt huvud såg en kärlekshistoria som bara för henne var sann.

Martina: Alide kände sig underlägsen sin syster och detta späddes på under hela livet.

Anna: När det första scenerna  från Tyskland dyker upp i boken orkade inte Anna läsa vidare längre.
Efter ett par veckors upphåll läste Anna ut boken.

Martina: Läste boken på bussen och skulle direkt ut i undervisning och det blev en krock när sexornas tyska och brutaliteten i boken skulle samverka.

Hanna: Detta är den första boken i bokklubben som hon inte har läst ...... orkade inte alla detaljer men det berodde inte våldet i boken.

Cinna: En uppgift i sin utbildning var att ta fram ett läsminne och hon valde att läsa om Ru. Om denna boken tycker Cinna att den var väldigt rå och våldsam samt att de trodde på ideologin som framställs i boken.

Sara: Jättebra bok spännande förhållande med Alidas förhållande till Hans.

Stina: En mycket läsvärd bok som beskriver hur känslor kan regera och styra människor.

Nästa gång träffas vi hos Lena och tills dess ska vi läsa boken "Morgon i Jenin".
Vi träffas den 5 januari 2014.

En storm kom från paradiset
Johannes Anyuru

Vi är på Strömma Farmlodge och har ätit en mustig viltsvinsgryta som Marina lagat till oss. Till efterrätt bjöd hon på äppelkräm med mjölk och kakor. Och mörk choklad till kaffet, mums.

Boken vi diskuterar har Martina valt. Hon är tyvärr inte med ikväll. Inte heller Stina och Bodil tyvärr. Men vi är ändå ett gäng som samlats för att diskutera Johannes Anyurus bok.

Jennie tycker att det var en fin och poetisk bok. Och det var intressant att tycka det utan att egentligen vara känslomässigt berörd förutom de sista 10 sidorna. 

Sara gillade boken jättemycket. Just det där om valet. Hur ett val kan ändra livet så mycket. Och så beundrar jag drivkraften.

Cinna tycker att kopplat till det Jennie tycker så läste jag nog boken för fort. Hade jag läst långsammare så hade jag nog fått ut mer av den. Så som jag läste den nu så tog det lång tid innan den berörde.

Hanna tyckte att cirka exakt en femtedel av boken var väldigt bra s 148 - 212 närmare bestämt. Språket lyfter där och det börjar beröra. Istället för att vara en betraktelse så blev det en berättelse.

Nina tycker om de Homeriska liknelserna. Långa liknelser som svävar ut i berättandet.

Anna tycker väldigt mycket om: Att man inte ständigt ska backa in i framtiden. Det står om det på sidan 176. Med det menas att om man försöker gå framåt men bara tittar på det som varit så blir det problem.

Lena tycker att av det lilla hon läste så var det ett vackert språk. 

Linda har bara läst en bit, men är fångad av berättelsen och vill läsa vidare.


Här kommer ordningen igen:

Jennie
Sara
Lena
Stina
Nina
Linda
Cinna
Hanna
Bodil
Anna
Martina

Den krympande hustrun av Andrew Kaufman

Kvällen började hett, med hjälp av Toms goda chiliwok och fortsatte lite svalare med en mycket smarrig cheesecake med passionsfrukt.

Lite små kommentarer om kvällens bok sipprade fram under middagen och Lena lät undslippa sig en och annan suck. Annars var stämningen hög och stundtals var det svårt att göra sig hörd...

Det var också Lena som bad att få inleda med sitt citat "så kan ni fortsätta diskutera sen". Hon väntade inte på tillstånd, utan närmast skrek "det här är den sjukaste bok jag nånsin har läst!"

Cinna protesterade och sa att hon gillade boken. Hon gillar fantasin i att det är så absurt alltihop. Hon funderade på vad som skulle vara värdefullt för henne. Vad skulle rånaren stjäla av henne?

Stina säger att det finns en passus där rånaren pratar med mannen till den krympande hustrun om vad kärlek egentligen är. Man träffar en kvinna och tror att det är den stora kärleken. Sedan får man barn och upptäcker att det är ännu större. Om man inte är beredd på det, blir det jobbigt att hantera.

De flesta verkar vara överens om att upplägget med en rånare som stjäl saker av affektionsvärde är bokens stora behållning, tillsammans med berättelsen om den krympande hustrun. De andra berättelserna känns mest som att de är med helt enkelt för att vara surrealistiska.

Cinna läser ett citat: "... vi var trötta båda två, och att prata om vårt äktenskap - som inte hade vilat på stabil grund ens innan rånet - kändes onödigt upprepande och rentav kontraproduktivt."

Sara: "Surrealistisk vuxensaga"

"Jag skulle vilja måla en tavla av hela boken, à la Salvador Dalí" säger Nina.

"Jag gillade surrealismen i boken och framför allt gillade jag triangeltalen" säger Linda.

"Inledningen är bra", säger Hanna "och jag gillar berättelsen om hustrun. Annars tycker jag sådär..."

"Jag är tacksam för att jag fått läsa den, jag hade inte hittat den själv" säger Cinna.

Lena undrar vad den här boken egentligen vill lära oss och Stina tycker att den säger att vi ska lära oss uppskatta vad som är viktigt i våra liv och att få kraften att göra någonting åt sådant vi inte är riktigt tillfreds med.

Nästa träff blir hemma hos Jennie den 4/10 klockan 18.00 och då ska vi läsa Martinas bok En storm kom från paradiset.

STÅL

Viva italia! 
En skön, solig, men ändå lite kylig kväll landade vi i Älekulla.
Hanna, Martina och Cinna tog en liten extra rekarrunda innan de hittade fram. Jennie och Lena cyklade nästan hela vägen från havet till skogen innan de blev upplockade av Linda. Anna hade också ordnat en hemlig gäst som vi alla känner. En riktigt bra bokgäst, Carina! Sist landade Bodil.

Mumsandet inleddes med förrätt, det var mozarella, salami och goskinka bland annat. Sedan blev det räkpasta och krispig sallad med apelsin och nötter. Till efterrätt fantastisk pannacotta med rabarbercreme och fint skurna jordgubbar. Kaffe till det sen var vi väldigt nöjda ;)

Linda inleder med att beskriva äckelkänslan som kom över en när man förstod i början att Enrico satt och spanade på sin egen dotter. Jennie tyckte att just det gjorde att hon inte fick lust att läsa boken.
Anna menar att det finns en lekfullhet och en livsglädje hos till exempel Anna, som drev historien framåt.
Mamman till Anna gav ju också lite hopp, tycker Martina.
Anna tycker att beskrivningen av fabriken som en levande mekanism tilltalade henne. Carina minns känslan av den dallrande hettan, stålet och det lite annorlunda språket. 
Vi diskuterar varför författaren lade in 9/11-händelsen i boken. Kanske för att visa hur liten påverkan det hade på människorna, eller för att författaren själv var tonåring då.

Vad är det som gör att jag tycker om den här eländesboken? Kanske är det vår kontakt med ungdomar och elever som gör att vi har så lätt att känna med de här tjejerna. Önska att det går bra för dem.
Anna berättar om scenen där mammorna och barnen står vid fabriksgallret och tittar på papporna som visar upp grävmaskinerna. Samma sak händer även hemmavid! 

Vi pratar om sexualiteten, hur tjejerna använder den. Tänker även på vilket tryck som finns på killarna och deras sexualitet och manlighet.

Vi har läst och lyssnat på boken och haft intressanta diskussioner om den ikväll. Författaren har gett oss en ruffig, men vad vi antar trovärdig bild av Italien.

Jennie har hämtat sin bokkasse. Det är en liten kasse... den tunna boken var tänkt till en kort läsperiod, men nu blev den till en lång period, över sommaren. Boken heter Den krympande hustrun och är skriven av Andrew Kaufman. Nästa bokklubb blir hos Martina 9 augusti.