Tegelstensbok

I sommar har jag fått massor av armmuskler av att släpa runt på och läsa Giganternas fall, den första delen i Ken Folletts nya trilogi. Den är väldigt typisk Follett såtillvida att han flätar ihop olika personer från helt olika bakgrunder, men den griper inte tag som hans tidigare böcker. Det känns som om han fortfarande håller på att presentera när boken tar slut efter 885 sidor. Tro dock för all del inte att jag kommer låta bli att läsa de andra två delarna när de kommer. Man kan ju inte låta bli honom, eller hur?!