Kunde inte släppa den...

Har äntligen läst Skära för sten av Abraham Verghese! Sträckläste. Så underbart! Och hade för en gångs skull tid att sträckläsa - det händer inte så ofta! Vad är det egentligen som gör att man vill sträckläsa en bok? Man vill läsa varenda sekund man kan; man hittar ursäkter för att sätta sig och läsa hela tiden! Böcker som lyckas hålla spänningen i berättelsen hela tiden, boken igenom! Verghese lyckas med detta i sin debut, där berättelsen sträcker sig över ett halvt sekel och över tre kontinenter med tvillingarna Marion och Shiva i spetsen. Jag funderade mycket över titeln, originaltiteln är Cutting for Stone. Stone syftar på huvudpersonen Marion Stone, kirurg, men även hans far, Thomas Stone, också han kirurg, som försvann efter tvillingarnas födsel. Googlade lite och hittade att titeln även bygger på en passus ur den hippokratiska eden: "stensnitt skall jag icke befatta mig med". Översättaren måste haft en del huvudbry... Jag tycker att översättningen Skära för sten är bra, det är en vacker titel som fångar läsarens nyfikenhet!

Hur som helst, Skära för sten är en svårsläppt bok och det känns tomt att ha läst ut den. Om jag skulle beskriva den med ett ord skulle jag säga berättarglädje!