Bokklubbsträff i Galtabäckshamn

Fjäril i koppel!

Vi åt den legendariska orangefärgade maträtten "Kött i rosa sås", Basmatiris och sallad. Till efterrätt blev det Claras fjärilschokladdröm. Nu har vi klivit över till soffan och ska få till en ny bokklubbsträffordning. Det har nämligen hänt en del på medlemsfronten. Mia har flyttat ifrån oss, men Bodil är efter lite vacklande tillbaka igen. Även Anna har börjat längta efter att dryfta viktiga frågor med goda vänner igen...just nu handlar det om pepparkvarnar. Mycket glädjande är också Martina med oss, välkommen!

 

Jennie
Sara
Lena
Stina
Nina
Linda
Maggan
Cinna
Hanna
Bodil
Anna
Martina

Sara: Jag tycker boken är som i två delar. Första delen är full av skrönor och andra delen är då hon får mens. Jag skrattade mycket vid skrönorna.

Cinna: Jag tycker skrönorna är ett sätt att visa hur det var, i en fantastisk gemenskap. Citat om farfarn; "Själv fäste han sig mycket lite vid människors ord, han utgick från deras gärningar".

Martina: Jag tycker det var roligt att läsa den här boken så man fick se hur det var i det landet innan. Det var nytt för mig.

Lena: Det jag har lite svårt för är att jag fastnar inte för någon av personerna. Det enda som rör mig är om farmorn och bonden som kommer med veden. Jag är egentligen en positiv person - i princip!

Jennie: "Ingen orkar bry sig om vad som har orsakat flykten, bara det faktum att man är flykting, inte härifrån, stannar kvar i människornas minnen".

Stina: Sträckläste boken och tyckte om den. En flicka som har det roligt och som har en bra barndom. Och det finns hela tiden ett hopp i boken eftersom man vet att det är sista kvällen och att hon tar sig ur det.

Linda: Jag tycker så mycket om mormor i boken, det är hon som ger henne gåvan att våga fly. Genom att ge henne kärlek och våga hjälpa henne.

Hanna: Jag uppfattar det som att det är hon som berättar sin historia, att den är skriven av någon som inte är författare. Man brukar säga att alla har en historia i sig, det är den om sig själv.

Nina: På sidan 107 funderar hon inför sin flykt och händelserna på badhuset. "Finns traditionerna där vi lever eller bär vi dem med oss, inom oss, vart vi än far, som blodet i vår kropp?" 

Maggan: Boken är skriven av en person som är väldigt stark och som har valt att se det positiva. Hon ägde kraften för att kunna göra det. Lite likt Micke Gunnarsson som vi lyssnade på idag.

Cinna tipsar om Strimmor av hopp.
Sara tipsar: Den frusna trädgården.
Och så har vi Jonas Gardells nya bok på gång.
Linda tipsar om Jan Guillio
GW Perssons Gustavs grabb
Båten Nam le
Sekwa är ett intressant förlag med bara franska författare.

Maggan delar ut Hybris av Noam Chomsky - vi är välkomna på träff 28 september kl 18

Cinna delar ut ru av Kim Thúy - vi är välkomna till Cinna 26 oktober kl 18. 

Himmelsdalen

Några dagar innan sommarlovets början samlades vi hemma hos Nina, som bjöd på sommarbuffé, det höstlika vädret till trots. Boken som avhandlades var Himmelsdalen av Marie Hermanson. De flesta av "brottarna" har tidigare läst böcker av denna författarinna, med skiftande åsikter. Så var även fallet med Himmelsdalen!

Boken handlar om tvillingarna Max och Daniel, som växer upp hos var sin förälder. Som vuxna har de mer eller mindre brutit med varandra. Daniel får ett brev av sin bror, som vill att han ska besöka honom på det vilohem han vistas på i de schweiziska alperna. Väl där övertalar Max sin bror att de ska byta plats under några dagar, eftersom han behöver ordna en grej. Daniel, som är ensam kvar, upptäcker att ingenting är som det verkar i denna instängda dal...

Sara läste boken på sjukhuset och kände sig misstänksam i den instängda miljön. Hon tycker att boken innehöll många vändningar som man inte var beredd på.

Lena blev irriterad på boken och tyckte att den var löjligt skriven om en del saker som händer, till exempel Daniels relation med flickvännen. Hon undrar när Daniel får reda på allt om de andra i byn; hon tycker det sker från en sida till en annan.

Mia stör sig på språket och Jennie tyckte att boken var jobbig och obehaglig att läsa. Hon är också irriterad över slutet.

Det är många läsa trådar, ett exempel är knarklangarna utanför byn som aldrig får sin lösning.

Mia har funderat mycket över vad Marie Hermanson vill säga med sin bok - vad är temat/budskapet, och tycker att sidan 364 är bra! Denna sida handlar om ont och gott, vad är en psykopat och vad är skuld? Om vi bara kunde kapa våra känslor skulle allt vara lätt?! Jämför med våra curlade barn; föräldrarna försöker hela tiden lindra skulden. Men kanske att lite skuldkänslor är bra? Kanske är det just detta som gör oss till människor? Annars skulle alla var små monster.

Hanna menar att känslan av att göra fel är en slags skuld, där vi hellre väljer att göra rätt för att slippa känna skuld. Men... det är en hårfin balansgång. Fostrar man för hårt kommer känslan av att vara kränkt.

Cinna har hört flera dra paralleller mellan Himmelsdalen och Bergtagen av Thomas Mann. Hon tycker att hela boken är ett psykologiskt experiment.

Hanna tyckte att början av boken var okej, gillade mitten men slutet föll platt.

Linda gillade boken mycket, men håller med om att slutet kunde utvecklats. Hon tyckte att läkarens vändning förstörde spänningen. Linda menar att Max personlighet är en personlighet som man kan se lite varstans - den slags personlighet som både bygger upp och förstör för sig själv.

Vi funderade också över vem man egentligen kan lita på på ett mentalsjukhus?!

Stina läste boken med nöje, och tyckte det var skönt att inte anstränga sig för mycket och Nina höll med.

Jennie undrade om Daniel på någon nivå förstod vad som var på gång när han åkte till Himmelstal. Hur mycket kan man förlåta sina syskon? Vi pratade en del om familjens vara eller icke vara. Vad/vilka är familjen? Måste vi älska vår familj?

En annan fundering var om Daniel hade klarat sig bättre än Max, om det varit han som blivit lämnad hos fadern och den hemska barnsköterskan.

Vi upplevde allihop Himmelsdalen som en obehaglig bok. Om den var spännande eller inte, där gick åsikterna isär. Vi var också överens om att slutet kunde varit bättre, kanske mer öppet.

Marie Peterson, kritiker på tidningen Vi, skriver så här om boken:

"Den ideala läsningen av en roman av Marie Hermanson, vore att sluta tjugo sidor innan slutet."

Vi missade tyvärr att ta bilder... I övrigt var vi tvungna att avtacka en kär medlem som ska flytta till Stockholm. Det kommer bli tomt, Mia! Med vi hoppas på något gästspel då och då! Nästa visomintebrottas blir hos Linda i Galtabäck fredagen den 10 augusti. Boken som vi diskuterar då kommer snart!

Receptlänk:

Sesammarinerade grönsaker

Jag brukar byta ut romanescokålen mot broccoli, och använder ibland frysta grönsaker för enkelhetens skull.

De andra salladerna var improviserade, så vill ni ha recept så hör av er så får jag tänka till ;)

Trevligt sommarlov med mycket trevlig läsning till er alla!!

Kärlekens historia

Vi är hos Mia!

Det är den 27/4 och vi har fått underbar mat. En sallad med spenat och ädelost, en med couscous och persilja, kryddiga kycklingspett och en rutinerat framställd hummus. Har just flyttat över från köket till soffgruppen, det vill säga från Matteo Rosas snopptavla  till Mapplethorps snoppfoto!

Kärlekens historia
av Nicole Krauss

Stina - skrattade högt åt den gamle mannen. Formuleringarna kring honom var helt underbara.

Jennie - Det finns en anledning till att vi bestämde att man skulle ta böcker vi inte hade läst, för Mia skapade för höga förväntningar på den. Tycker att det var svårt att förstå. Svårt att veta när de bytte person. När Lev går hem till Leo när han är sjuk får han uppenbarelsen att han är en medelmåttig man och saknade möjligheten att bli originell. Jag gör kopplingar till mig själv i detta, jag är ingen visionär snarare organisatör. Men jag vet också att jag har en förmåga att sälja mig själv kort och så fortsätter det också i boken. Mia gör en koppling till Mozart och Salieri. 

Mia - Läste den första gången på engelska, då var det mycket jag inte förstod, det gick mycket bättre på svenska. Jag skulle med glädje läsa den en tredje gång. Per Naroskin sa i sitt sommarprogram, "men ändå" (but still), på samma sätt fick vi korta snuttar av Leo Gurskys liv, hur hårt han levt i skogen till exempel. Älskar mest detta att det blir så vackert. Han har levt i sitt huvud så att säga hela livet men till sist får han den bekräftelsen att sonen sökt honom, att det är han som beställt översättningen. 
En författare som lägger sådan vikt vid hur en växt beter sig i rummet och lägger så lite tid på judeförföljelsen i Polen älskar verkligen sitt yrke.
"Hennes kyss var en fråga som han vill ägna hela livet åt att besvara".

Lena - För första gången jag läste en bok kände jag - vilken vacker ton det är i boken.

Linda - Tycker att de vackra formuleringarna i boken och beskrivningarna av den gamle mannens vardag, att en författare kan sätta sig in i hur det kan vara och ha en fantastisk fantasi.  "Vi började springa. Inte springa, men röra oss på det sätt som två personer som har slitit ut alla slags leder rör sig om de vill hinna med ett tåg."

Hanna - Beskrivning av sanningen s 219. Han lärde sig att leva med sanningen, inte att leva med den, men att acceptera den. Det var som att leva med en elefant. Hans rum var mycket litet och var morgon måste han tränga sig förbi sanningen för att komma till badrummet. För att nå fram till byrån och hämta ett par kalsongen måste han krypa under sanningen och hoppades bara att den inte skulle välja just det ögonblicket att sätta klorna i honom. På nätterna när han slöt ögonen kände han hur den svävade ovanför honom.

Sara - Jag har fått svar på många frågor och så tyckte jag det var kul att han ristade in sitt namn på låsen.

Nina - Jag längtar efter att läsa boken.

Nästa träff blir hos Nina, söndag 10 juni kl 18, tills dess ska vi ha förlustat oss med att läsa Himmelsdalen av Marie Hermansson.

Det fördolda

Äntligen är det bok-klubb igen:-) Vi sågs hemma hos Stina och åt en fantastisk god Flygande Jakob med en SM-vinnande tårta till efterrätt.

För att skona kvällens sekreterare valde vi att bara skriva våra citat från boken.

Citat:

Lena: "Det fördolda v Wordfeud = 1-0"
Cinna: "Tyvärr kom den här boken i skuggan av Karin Alfredssons "Pojken i hiss 54"."
Linda: "Härlig sträckläsning! Läs tvåan!"
Stina: "Jag sträckläste den, men sen har jag glömt bort den, så den kanske inte var så bra ändå."
Sara: "Jag var mest besatt av om jag hade sett den på TV eller inte. Och det hade jag."
Mia: "En bok som innehåller ordet oomkullrunkelig måste vara läsvärd."
Hanna: "Ja. Nej. Jag tycker inte om deckare, men jag tyckte ändå att den här boken var bra."
Jennie: "För mig känns Sebastian yngre än vad han egentligen är."

För att vi ska kunna hålla koll på vems tur det är kommer här den heta listan.

Jennie
Sara
Lena
Stina
Mia
Nina
Linda
Maggan
Hanna
Bodil
Cinna

Nästa träff blir hos Mia den 27 april klockan18.

Tjipp

Bok-klubb hos Lena 20/1 2012

I kväll var det äntligen bok-klubb hos Lena. Vi började med att ta var sitt glas vin och surrade lite innan det var dags för delikat laxpastagratäng med välskuren sallad. Den följdes sedan av gräddig fruktsallad (även den mycket välskuren). Mycket smaskigt!

Stina startade diskussionen , mycket upprörd, och konstaterade att huvudpersonerna bara ville vara vackra för sina män. De levde sitt liv och brydde sig inte om var pengarna kom ifrån. Stina var väldigt arg på huvudpersonerna! Mia och Lena tyckte mest synd om dem.

Mia pratade om referensen till filmen Maffiabröder. Karen och Henry som Karin hela tiden refererar till i en parallell berättelse finns i filmen Maffiabröder som Mia såg på sin semester i Costa Rica.

Mia tycker också att författaren har gjort ett dåligt jobb. I början av boken görs det en poäng av att Linda inte har körkort och att hennes man kör henne överallt. I slutet av boken kommer hon sedan körande med bilen fullpackad med hela hushållet och dessutom sin dotter. Utan körkort?

Linda tyckte det var jobbigt att läsa boken från början till slut. Karins oro blev Lindas. Det var det som funkade med boken, författaren lyckades förmedla den känslan. Samtidigt brydde sig Linda egentligen inte om huvudpersonen...

Nina tycker att författaren skickligt väver ihop historien som bara utspelar sig under ett och ett halvt dygn. Dessutom får vi en förklaring i Karins förflutna, hon har alltid sökt kicken i de mäktiga männen.

Cinna tycker det starkaste är hur Karins mamma och systrar blir tvungna att till sist släppa henne, efter att ha försökt få henne att inse att hennes beteende är skadligt.

Nina tror aldrig att Karin kommer lämna John. Hon är beroende av sin livsstil.

Lena läste en passage om att Karin i början upplevde sitt liv med John som ett låtsasliv, men att det vände sedan och att lämna John blev en omöjlighet.

Linda pratade om sin uppväxt och upplevelsen att polisen är de som har hand om och sköter saker och kommer och rättar till när saker går fel. Senare i livet har hon träffat människor som tyckt att polisen är de som kommer och förstör när allt flyter på . Hon säger också att båda de här uppfattningarna existerar parallellt och är lika sanna, fast för olika människor.

Lena tyckte inte det var en bra bok, men att hon har tänkt mycket på Karin sedan hon läste boken.

Vi får alla känslan av att Karin inte är helt nöjd med att stanna hos John, men att hon inte ser någon väg ut. Vi får en del ledtrådar som leder mot att hon inte ser en framtid med John, till exempel att hon i smyg tar p-piller.

Författaren är journalist och Hanna avslöjar att hon tillhör kultureliten i Sverige. Därför stör hon sig på att hon har skrivit en bok om de här personerna. Hon känner sig inte säker på om hon skriver om människor hon föraktar eller om hon verkligen har försökt skriva om deras värld inifrån.

Stina berättar om sonen Sixtens kompis Kevin som ofta läser böcker som vi har läst. Han tycker att Stina var lite för arg, men att Karin var en sopa till kvinna som det inte är mycket go i...

Stina delade till sist, under stor förväntan, ut vår nya bok, Det fördolda av Hjorth/Rosenfeldt.

Nästa träff blir hos Stina den fredagen den 2/3 klockan 18.00. Mia tar då med sig våra nya böcker.

Chimamanda Adichie hos TED

Niceville

Niceville/The help av Kathryn Stockett

Hemma på Konvaljvägen bjöds vi på vegetarisk, kyckling och ”vanlig”, helt enkelt fantastiskt goda lasagner! Till efterrätt njöt vi av blåbärspaj med knäckigt täcke och med vaniljsås till.

Till en början hade vi lite svårt att fokusera på boken så Maggan kände sig tvungen att gå bakom ryggen på Mia för att delge sitt citat, ett citat som hon tyckte sammanfattade hela boken: ”Det föll oss aldrig in att fråga.” Efter det tackade Maggan för sig och resten av gänget fortsatte prata om boken och en hel del annat också. Endast brottstycken kommer med i detta blogginlägg…

Mia hängde upp sig på att årtalen inte stämde. Niceville utspelas 1963 och på s. 299 står det att Elizabeth äter neurosedyntabletter vilket man inte gjorde efter 1960. Jennie hade, i den engelska utgåvan sett, att Kathryn Stockett medger att hon tagit sig friheter med årtalen så vi får väl se författarinnan som ursäktad. s. 333 är det pretto-varning enligt Mia, men det är ändå essensen av sanningen: vi väljer själva hur vi ser vår värld. Det är i våra hjärnor vi sätter gränser.

Linda, och de andra som läst The help, tycker att boken på engelska är bättre än på svenska eftersom den är skriven på dialekt vilket ger en ”äktare” känsla. Linda tänker också att de olika kvinnorna satsar väldigt mycket. Man skulle kunna tycka det är lättare att satsa om man inte har så mycket att förlora, men att satsa är svårt för alla. Det beror på viken situation man är i och hur man upplever det. Aibileen hade en son som hade förutsättningar att bli något stort, att göra skillnad och det är det som driver henne och får henne att våga (Jennie). Vidare funderar Jennie på att det är nåt med beroendeförhållande… Hur vet man egentligen hur ärliga människor i vår omgivning är? Jennie tänker kanske mest på de elever vi möter varje dag.

Sara gillade Förbundet, fann det i alla fall väldigt intressant. Det påminde mycket om en sekt med sina uttalade och outtalade regler och diktatoriska ledarskap.

En viktig bok, tycker Lena. Den handlar om sånt man inte brukar läsa om.

Nina fastnade för ”Kärleken och föraktet lever sida vid sida.”

Boken utspelar sig i historisk tid, men 1963 är inte så länge sedan och frågan är hur mycket som har förändrats? Rasism och fördomar flyttar fokus, vilket är rätt skrämmande tycker Cinna.

s. 455, modig och god. Sådan vill jag vara! säger Hanna.

En helskön kväll med givande samtal hemma hos Sara, bara synd att vi saknade Bodil och Stina. Nästa gång, fredagen den 20 januari kl. 18.00, ser vi framemot att träffas hos Lena. Till dess ska vi ha läst Flickvännen av Karolina Ramqvist.