I Danhult hos Bodil

Fredagen den 8 mars begav vi oss till Danhult och Bodil för kvällens bokklubbsträff. Majoriteten av oss tog bilen dit men en viss Stina Andersson fick för sig att hon skulle gå. Klockan 14.15 lämnade hon Apelskolan och 17.45 hämtade vi upp henne längs vägen. Då hade hon kommit till Ätran... 

Hur som helst - väl framme blev vi välkomnade av Bodil och Kia. Sedan bjöd Bodil på en fantastiskt god älggryta medan vi beundrade älghornen på väggen. Till efterrätt var det en smarrig mango-och hallonpaj. 

Nu till boken. "Sonjas sista vilja" är titeln på boken och Åsa Hellberg är författare.

Stina: Maggan påminner mycket om min syster. Hon lever också väldigt mycket genom barnen och barnbarnen. Så den här boken ska jag plantera hos henne.

Jennie: Jag tyckte att det var häftigt att vi lärde känna Sonja fastän hon är död. Men jag blev besviken över att den slutar med att alla tre får varsin man. Det blir som en skymf mot hela idén.

Sara: Jag tyckte att den var patetisk. Grundidén är okej, men resten.. Näe...

Linda: En helt okej bok att tjoffa sig igenom. 

Anna: Jag blir irriterad över att väninnorna inte fick lära känna Sonja på riktigt. Annie är 12 år och hon läste den och tyckte att den var bra...

Linda tog ett foto av oss när vi åt =)

Cinna: En man kom till prästen och skulle bikta sig. 

- Du vet min fru stod lutad över frysdisken och jag blev så jäkla sugen så jag bara pang, pang, pang. 

- Ja men ni är väl gifta.

- Ja

- Ja men då är det ingen fara. Ni är fortfarande välkomna till kyrkan. 

Efter några dagar kom kvinnan till prästen och sa samma sak, att mannen hade satt på henne när hon stod lutad över frysen. Prästen berättade att det var lugnt, att han hade pratat med mannen och att de fortfarande var välkomna till kyrkan.

- Men vi är portförbjuda på Ica. 

Lena: Den var inte särskilt trovärdig men ja, ja...

Martina: 

Bodil: Först tänkte att jag att det var härligt att ha väninnor som är så tighta men sedan inser man ju att de egentligen inte alls kände Sonja.

NY BOK: "Stål" av Silvia Avallone

NY TID: 26 april, klockan 18

NY PLATS: Anna

Vid tangenterna: Lena

Häng hos Hanna!

Bokklubb hos Hanna!

11/1-2013 

Jonas Karlsson - Spelreglerna

Det hela började med en läcker vegetarisk böngryta som avlöstes av två fylliga chokladkakor. En med glöggsmak och en med russin och nötter. MUMS!

Vi har också skrivit i Hannas vuxenversion av Mina vänner!

Hanna. Jag tycker inte om min egen bok ;( Det visade sig att jag inte gillar surrealismen som jag trodde. Jag blev inte fast i personporträtten, språket var sådär. Spår i snön, bonusnovellen gillar jag.


Cinna: Det blir ändå roliga bilder med den här scenen och trappan. Jag tänkte att det här är något annat än man först tänker. Man måste ha den inställningen. Jag tycker jätte mycket om de här böckerna.

Martina: Jag tyckte om den här första. Det blev som en film i huvudet. Spelreglerna däremot var jag tvungen att involvera Tom i...osså tyckte jag om den här med utväxten, jag tyckte att den gav en bild av förändring.

Bodil: Tycker bäst om fakturan. Hade hört den på radion innan och blev glad över att det det var den!

Jennie: Jag kan relatera mycket till mina drömmar. Speciellt det här att det är som en bubbla. I den andra som heter högläsning hittade jag ett klockrent citat.
"Den här gången var det som han råkade få syn på någonting som han egentligen inte skulle sett. För en kort stund blev han medveten om allting som han trodde att han visste, fastän han i själva verket inte alls visste. Och allting som människor runtomkring kunde se att han inte hade en aning om när han själv hela tiden trodde att han visste." s.22

Stina: Tycker inte boken var särskilt bra. Läste tre noveller. Fakturan tyckte jag var bra, tror inte det riktigt är min grej detta.

Lena: Orka läsa om drömmar...

Nina: Feberdröm a la Salvador Dalí. Går och går och kommer aldrig till dörren.

Linda: Tycker mycket om berättelserna. Att han observerar ett fenomen, som det om grannarna till exempel och sedan skruvar det tre varv.
Huvudsaken var spännande och läskig, men också tänkvärd som en bild av förändring. Gillar detaljerna, hur han låg på rygg och tryckte tillbaka huvudet.
Också den lite söta sensmoralen i fakturan, att det är gratis att njuta av livet, för den kom så oväntat.
Och den berättelsen när han såg sig själv i spegeln och för en stund inte kände igen sig. Många intressanta bilder kom genom berättelserna.

Nästa gång blir det vår-vintervisit i Danhult. Boken är svensk. Det är...trumvirvel...Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Datumet blir: 8 mars. Dvs v 10.

Samling hos Cinna och smaskig fisksoppa intogs tillsammans med Aioli , baguette och Stålboms knäckebröd. Jääääättegott! Mera Stålboms blev det till kaffet, när vi åt gröna, gula och rosa makroner. För att ytterligare förgylla "the afters" hade Cinna gjort tryfflar av mörk choklad, krossad dajm och rom. Mmmmmm!

 Vi installerade oss sedan i soffa och fåtöljer, under filtar och med fötterna på fotpallar. Genast infann sig känslan av att vi hade läst en bok, "Ru" av Kim Thúy, som vi alla tyckte mycket om.

Vi fastnade bland annat för författarens sätt att beskriva kärlek. Ett citat som  Anna läste var:  

"Tillsammans har dessa män lärt mig att bli förälskad, att vara en förälskad kvinna, att längta efter förälskelsens tillstånd. Men det var mina barn som lärde mig verbet "älska" och gav det en betydelse."

 Jennie får en känsla av att det sker en väldigt stor förändring i mammans liv, att hon började leva först efter ankomsten till Kanada.

Lena plockar upp tråden om Vietnams historia som kommer som brottstycken i boken och läste ett citat:

"Paniken fick honom att tystna. Soldaterna tystade honom.Hans späda kropp sjönk ihop på marken medan soldaterna gick sin väg tuggande på sina tuggummin. Hans mor sprang över risfälten där fotspåren efter hennes son ännu var färska."

Vi fastnade också för hennes beskrivning av kvinnnorna som bar Vietnams sorg på sina axlar.

Linda tyckte att det var modigt att våga skriva så kompakt och Cinna fyllde på med att författaren litar på sin läsare. Lena hade, efter att ha läst baksidestexten, förväntat sig en sorglig bok., men skrattade till flera gånger.

Vi pratade mycket om det poetiska språket i boken, om tid och rum och om att det känns som att titta i ett fotoalbum; vi får se ögonblicksbilder ur livet, bilder som får oss att längta efter mer...

Vi läste högt ur boken flera gånger och kom fram till att det handlade om det vackra språket som var härligt att högläsa.

Hanna plockade sedan fram sin hemliga påse och ur den drog hon fram vår nästa bok. För första gången ska vi läsa en novellsamling, Jonas Karlssons "Spelreglerna". Vi ses hos Hanna den 14 december  kl.18.00 och då har Bodil med sig böcker.

Bokklubb om Hybris av Noam Chomsky, hos Maggan i Vessigebro den 28 september 2012.

Vi startade kvällen med ett glas vin i väntan på sent anländande gäster (bl a undertecknad).
När vi sedan flyttade över till matsalsbordet blev vi bjudna på gratäng med lamm- och älgkött, tomat- och löksallad och ugnsbakade morötter och palsternackor. Vi fyllde på med lite ost, bröd och rödlöksmarmelad. Sedan behövde vi en paus innan vi också klämde i oss äppelpaj och lättvispad grädde med vaniljsmak. Allt detta smakade fantastiskt!

Diskussionerna handlade sedan en stund ganska mycket om skolans värld (himla konstigt...). Till sist började vi ändå prata om boken... Flera av oss erkände, mer eller mindre skamset, att vi inte hade läst boken. Efter hand blev det i alla fall ganska mycket diskussion om USA och landets roll i världen. Vi pratade också om amerikaner och våra fördomar om hur inskränkta de ofta framstår. Detta ledde oss osökt över till diskussioner om alternativa Nobelpriset för bärbara toaletter och bristen på toaborstar på gymnasieskolan.

Vi hamnade sedan i skolans värld igen och diskuterade problem vi möter som inte alltid är av pedagogiskt slag...

Sedan förra mötet vet vi att nästa bok vi ska läsa heter Ru och vi diskuterar den hos Cinna den 26 oktober. Då har Hanna med sig en ny bok.

Vi tackar Maggan för en trevlig kväll!

Vid pennan

Jennie

Bokklubbsträff i Galtabäckshamn

Fjäril i koppel!

Vi åt den legendariska orangefärgade maträtten "Kött i rosa sås", Basmatiris och sallad. Till efterrätt blev det Claras fjärilschokladdröm. Nu har vi klivit över till soffan och ska få till en ny bokklubbsträffordning. Det har nämligen hänt en del på medlemsfronten. Mia har flyttat ifrån oss, men Bodil är efter lite vacklande tillbaka igen. Även Anna har börjat längta efter att dryfta viktiga frågor med goda vänner igen...just nu handlar det om pepparkvarnar. Mycket glädjande är också Martina med oss, välkommen!

 

Jennie
Sara
Lena
Stina
Nina
Linda
Maggan
Cinna
Hanna
Bodil
Anna
Martina

Sara: Jag tycker boken är som i två delar. Första delen är full av skrönor och andra delen är då hon får mens. Jag skrattade mycket vid skrönorna.

Cinna: Jag tycker skrönorna är ett sätt att visa hur det var, i en fantastisk gemenskap. Citat om farfarn; "Själv fäste han sig mycket lite vid människors ord, han utgick från deras gärningar".

Martina: Jag tycker det var roligt att läsa den här boken så man fick se hur det var i det landet innan. Det var nytt för mig.

Lena: Det jag har lite svårt för är att jag fastnar inte för någon av personerna. Det enda som rör mig är om farmorn och bonden som kommer med veden. Jag är egentligen en positiv person - i princip!

Jennie: "Ingen orkar bry sig om vad som har orsakat flykten, bara det faktum att man är flykting, inte härifrån, stannar kvar i människornas minnen".

Stina: Sträckläste boken och tyckte om den. En flicka som har det roligt och som har en bra barndom. Och det finns hela tiden ett hopp i boken eftersom man vet att det är sista kvällen och att hon tar sig ur det.

Linda: Jag tycker så mycket om mormor i boken, det är hon som ger henne gåvan att våga fly. Genom att ge henne kärlek och våga hjälpa henne.

Hanna: Jag uppfattar det som att det är hon som berättar sin historia, att den är skriven av någon som inte är författare. Man brukar säga att alla har en historia i sig, det är den om sig själv.

Nina: På sidan 107 funderar hon inför sin flykt och händelserna på badhuset. "Finns traditionerna där vi lever eller bär vi dem med oss, inom oss, vart vi än far, som blodet i vår kropp?" 

Maggan: Boken är skriven av en person som är väldigt stark och som har valt att se det positiva. Hon ägde kraften för att kunna göra det. Lite likt Micke Gunnarsson som vi lyssnade på idag.

Cinna tipsar om Strimmor av hopp.
Sara tipsar: Den frusna trädgården.
Och så har vi Jonas Gardells nya bok på gång.
Linda tipsar om Jan Guillio
GW Perssons Gustavs grabb
Båten Nam le
Sekwa är ett intressant förlag med bara franska författare.

Maggan delar ut Hybris av Noam Chomsky - vi är välkomna på träff 28 september kl 18

Cinna delar ut ru av Kim Thúy - vi är välkomna till Cinna 26 oktober kl 18. 

Himmelsdalen

Några dagar innan sommarlovets början samlades vi hemma hos Nina, som bjöd på sommarbuffé, det höstlika vädret till trots. Boken som avhandlades var Himmelsdalen av Marie Hermanson. De flesta av "brottarna" har tidigare läst böcker av denna författarinna, med skiftande åsikter. Så var även fallet med Himmelsdalen!

Boken handlar om tvillingarna Max och Daniel, som växer upp hos var sin förälder. Som vuxna har de mer eller mindre brutit med varandra. Daniel får ett brev av sin bror, som vill att han ska besöka honom på det vilohem han vistas på i de schweiziska alperna. Väl där övertalar Max sin bror att de ska byta plats under några dagar, eftersom han behöver ordna en grej. Daniel, som är ensam kvar, upptäcker att ingenting är som det verkar i denna instängda dal...

Sara läste boken på sjukhuset och kände sig misstänksam i den instängda miljön. Hon tycker att boken innehöll många vändningar som man inte var beredd på.

Lena blev irriterad på boken och tyckte att den var löjligt skriven om en del saker som händer, till exempel Daniels relation med flickvännen. Hon undrar när Daniel får reda på allt om de andra i byn; hon tycker det sker från en sida till en annan.

Mia stör sig på språket och Jennie tyckte att boken var jobbig och obehaglig att läsa. Hon är också irriterad över slutet.

Det är många läsa trådar, ett exempel är knarklangarna utanför byn som aldrig får sin lösning.

Mia har funderat mycket över vad Marie Hermanson vill säga med sin bok - vad är temat/budskapet, och tycker att sidan 364 är bra! Denna sida handlar om ont och gott, vad är en psykopat och vad är skuld? Om vi bara kunde kapa våra känslor skulle allt vara lätt?! Jämför med våra curlade barn; föräldrarna försöker hela tiden lindra skulden. Men kanske att lite skuldkänslor är bra? Kanske är det just detta som gör oss till människor? Annars skulle alla var små monster.

Hanna menar att känslan av att göra fel är en slags skuld, där vi hellre väljer att göra rätt för att slippa känna skuld. Men... det är en hårfin balansgång. Fostrar man för hårt kommer känslan av att vara kränkt.

Cinna har hört flera dra paralleller mellan Himmelsdalen och Bergtagen av Thomas Mann. Hon tycker att hela boken är ett psykologiskt experiment.

Hanna tyckte att början av boken var okej, gillade mitten men slutet föll platt.

Linda gillade boken mycket, men håller med om att slutet kunde utvecklats. Hon tyckte att läkarens vändning förstörde spänningen. Linda menar att Max personlighet är en personlighet som man kan se lite varstans - den slags personlighet som både bygger upp och förstör för sig själv.

Vi funderade också över vem man egentligen kan lita på på ett mentalsjukhus?!

Stina läste boken med nöje, och tyckte det var skönt att inte anstränga sig för mycket och Nina höll med.

Jennie undrade om Daniel på någon nivå förstod vad som var på gång när han åkte till Himmelstal. Hur mycket kan man förlåta sina syskon? Vi pratade en del om familjens vara eller icke vara. Vad/vilka är familjen? Måste vi älska vår familj?

En annan fundering var om Daniel hade klarat sig bättre än Max, om det varit han som blivit lämnad hos fadern och den hemska barnsköterskan.

Vi upplevde allihop Himmelsdalen som en obehaglig bok. Om den var spännande eller inte, där gick åsikterna isär. Vi var också överens om att slutet kunde varit bättre, kanske mer öppet.

Marie Peterson, kritiker på tidningen Vi, skriver så här om boken:

"Den ideala läsningen av en roman av Marie Hermanson, vore att sluta tjugo sidor innan slutet."

Vi missade tyvärr att ta bilder... I övrigt var vi tvungna att avtacka en kär medlem som ska flytta till Stockholm. Det kommer bli tomt, Mia! Med vi hoppas på något gästspel då och då! Nästa visomintebrottas blir hos Linda i Galtabäck fredagen den 10 augusti. Boken som vi diskuterar då kommer snart!

Receptlänk:

Sesammarinerade grönsaker

Jag brukar byta ut romanescokålen mot broccoli, och använder ibland frysta grönsaker för enkelhetens skull.

De andra salladerna var improviserade, så vill ni ha recept så hör av er så får jag tänka till ;)

Trevligt sommarlov med mycket trevlig läsning till er alla!!

Kärlekens historia

Vi är hos Mia!

Det är den 27/4 och vi har fått underbar mat. En sallad med spenat och ädelost, en med couscous och persilja, kryddiga kycklingspett och en rutinerat framställd hummus. Har just flyttat över från köket till soffgruppen, det vill säga från Matteo Rosas snopptavla  till Mapplethorps snoppfoto!

Kärlekens historia
av Nicole Krauss

Stina - skrattade högt åt den gamle mannen. Formuleringarna kring honom var helt underbara.

Jennie - Det finns en anledning till att vi bestämde att man skulle ta böcker vi inte hade läst, för Mia skapade för höga förväntningar på den. Tycker att det var svårt att förstå. Svårt att veta när de bytte person. När Lev går hem till Leo när han är sjuk får han uppenbarelsen att han är en medelmåttig man och saknade möjligheten att bli originell. Jag gör kopplingar till mig själv i detta, jag är ingen visionär snarare organisatör. Men jag vet också att jag har en förmåga att sälja mig själv kort och så fortsätter det också i boken. Mia gör en koppling till Mozart och Salieri. 

Mia - Läste den första gången på engelska, då var det mycket jag inte förstod, det gick mycket bättre på svenska. Jag skulle med glädje läsa den en tredje gång. Per Naroskin sa i sitt sommarprogram, "men ändå" (but still), på samma sätt fick vi korta snuttar av Leo Gurskys liv, hur hårt han levt i skogen till exempel. Älskar mest detta att det blir så vackert. Han har levt i sitt huvud så att säga hela livet men till sist får han den bekräftelsen att sonen sökt honom, att det är han som beställt översättningen. 
En författare som lägger sådan vikt vid hur en växt beter sig i rummet och lägger så lite tid på judeförföljelsen i Polen älskar verkligen sitt yrke.
"Hennes kyss var en fråga som han vill ägna hela livet åt att besvara".

Lena - För första gången jag läste en bok kände jag - vilken vacker ton det är i boken.

Linda - Tycker att de vackra formuleringarna i boken och beskrivningarna av den gamle mannens vardag, att en författare kan sätta sig in i hur det kan vara och ha en fantastisk fantasi.  "Vi började springa. Inte springa, men röra oss på det sätt som två personer som har slitit ut alla slags leder rör sig om de vill hinna med ett tåg."

Hanna - Beskrivning av sanningen s 219. Han lärde sig att leva med sanningen, inte att leva med den, men att acceptera den. Det var som att leva med en elefant. Hans rum var mycket litet och var morgon måste han tränga sig förbi sanningen för att komma till badrummet. För att nå fram till byrån och hämta ett par kalsongen måste han krypa under sanningen och hoppades bara att den inte skulle välja just det ögonblicket att sätta klorna i honom. På nätterna när han slöt ögonen kände han hur den svävade ovanför honom.

Sara - Jag har fått svar på många frågor och så tyckte jag det var kul att han ristade in sitt namn på låsen.

Nina - Jag längtar efter att läsa boken.

Nästa träff blir hos Nina, söndag 10 juni kl 18, tills dess ska vi ha förlustat oss med att läsa Himmelsdalen av Marie Hermansson.